Det är den 22 december.
Två dagar återstår till årets största helg....
Sverige stänger!
Alla vill vara med sin familj.
Julen har ju blivit familjens och hemkomstens högtid mer än någon annan.
Det är ju väldigt gott.
Familjen behövs i denna tid.
Mer än någonsin.
Tillsammans med ett lånat tvillingpar 3 år gamla har jag nu på morgonen och förmiddagen satt upp julkrubban.
Ivriga små händer har kramat mossa, stenar, herdar, vise män och inte minst Jesusbarnet.
Frågorna haglar...varför ska Jesubarnet ligga där...fåren, lammen och herdarna vad gör de?
Medan vi placerar allt enligttreåringarnas önskan berättar jag om barnet som föddes därför att Gud älskade människorna så mycket och såg att de inte klarade sig på egen hand.
Eftertänksamhet i ivriga barnaögon - och många frågor....fler än jag lyckades besvara.
Vår lunch har ackompanjerats av frågor.
När maten avslutats sprang en av flickorna bort till krubban och sa: "Tack Jesusbarnet för att du föddes och för att du hjälper oss hem...."
Det tände jublet i mitt hjärta också.
Tänk att Han hjälper oss hem!
Du som har upplevt att Jesus har fötts in i ditt liv och inte bara i Betlehem du delar mitt jubel.
Och du som inte har förstått ännu att Jesus vill födas in i ditt liv....för att leda dig hem ...dessa rader är till dig!
Jag sa i början av de här raderna att julen är hemkomstens helg.
Många mödrar och föder har väntat och längtat på barn som inte kommer...jul efter jul...
Gud väntar just på dig...
Jesus föddes för att du är så älskad av Gud- för att leda dig hem!
