Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. Romarbrevet 12:2

Låt er förvandlas....det är alltså vi- du och jag som tillåter Gud att förvandla vårt inre.
Utan vår tillåtelse gör Han ingenting.
När vi blir frälsta har vi lätt känslan av att helgelsen kommer automatiskt.
Och om vi tillåter den göra det så kan det i och för sig upplevas så.
Istället för att använda ordet helgelse skulle man också kunna säga att låta avskilja sig.
Avskilja sig från vad?
Det handlar förstås om att avskilja oss det världsliga sättet att tänka och fungera.
De sista dagarn har några ord gång på gång dykt upp i mitt inre.
"I världen men inte av världen"
Det är beskrivningen på det förhållningssätt som Gud vill att Hans återlösta barn ska ha.
Vad innebär det då att leva I VÄRLDEN - MEN INTE AV VÄRLDEN ?
Att leva i världen handlar just om att leva i världen.
Att vi lever och fungerar mitt i denna värld mitt i detta samhälle -i arbetsliv, kultur och politik och att vi också kan finnas där problemen finns; bland missbrukare, hos sjuka e.t.c. och att vi även finns närvarande i nöjeslivet på kroger och diskotek e.t.c. Detta är att leva i världen, men vi skall inte leva av världen.
Vad innebär det? Och vad är skillnaden?
Jo vår grund och vår källa är inte denna världen och dess sätt att tänka är inte vårt!
Drivkraften i våra liv är Gudsgemenskapen, Ordet, bönen och gemenskapen med andra himlavandrare.
Det handlar om att dagligen hämta sin kraft från Gud och nyckeln är framför allt den enskilda bönen.
Bönen är, har alltid varit och kommer alltid att vara en livsnödvändighet för den som vill framåt på trons och helgelsens väg.

Om vi lever av denna källa, på denna grund så kan vi leva mitt i denna världen utan att fångas av världens tankesätt.
Ibland tror jag att vi kristna fått för oss att ordet helgelse står för isolation.
Att vi ska bygga tjocka murar mot världen och se till att hålla oss vid liv där innanför murarna.
Men hur ska då människor få veta att det finns frälsning förlåtelse, befrielse och heland`?
Det grekiska ordet för ”världen” kan ju ha två olika betydelser.
Dels kan det syfta på den värld Gud skapade och som Han älskade så mycket att Han sände sin ende Son
Det är i denna mening som Nya testamentet talar om att leva i världen.
Vi är människor och vi är skapade att leva i denna tillvaro.
Därför står det i Johannes evangelium 17:15: ”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem från det onda
Översatt till vardagssvenska betyder det att vi kristna ska leva i den här fallna världen, men vi ska inte leva på den fallna världens vis.
När bibeln talar om "världen" syftar den på det materiella, - egoismen, våra egenintressen - att jobba för vår materiella värlfärd på bekostnad av vårt andliga väl.
Och faktum är att ska vi klara av att leva i världen och fortsätta att vara brunnar med rent vatten måste vi dessutom leva mycket nära Jesus.
Kanske tänker du nu att jaha ja det betyder att jag kan göra allt det som alla andra gör.
Jag kan hänga med arbetskamraterna på partyt på fredagkväll oavsett att det går ganska vilt till på de tillställningarna.
Ja visst kan du det.
Under förutsättning att du inte går med för att dricka ur de orena brunnar som ger människorna tomma själar och tomma ögon utan går med för att vara ett salt och ett ljus.
Man behöver inte vara någon matlagningsexpert för att inse hur viktigt det är att inte förväxla salt med socker.
Det kan nämligen leda till högst obehagliga överraskningar.
Det nybakade brödet är särskilt gott att äta av när det är alldeles nygräddat och tas ut från ugnen.
Men kanske har det hänt att du smakat på nygräddat bröd och konstaterat att den som bakat råkat glömma tillsätta salt i brödet.
Då brödet smakar inte lika gott som det borde göra.
Så är det faktiskt med våra liv också!
Smaksättning är en av saltets uppgifter.
Men det har flera.
Förr i tiden - innan det fanns frysskåp saltade man ner salt och sill för att ha mat hela vintern.
Saltet förhindrade förruttnelsen och höll maten frisk och fräsch.
En inte lika vanligt omnämnd egenskap kan du se om din farstutrappa en vintermorgon är glashal och överdragen med ett islager.
Strör du ut salt så smälter isen och du kan gå utan att vara rädd att halka.
Som salt i världen hindrar du alltså världens förruttnelse- du smaksätter= gör livet ljuvligt runtomkring dig- du förhindrar "förruttnelse" och du medför islossning i människors liv.

Vad ljuset gör vet vi alla.
Tänd ett ynka litet ljus i ett kolsvart rum och rummet är inte längre mörkt.
Så gå du gärna på det vilda partyt om du gör det för att vara ljus och salt-att vara I världen men inte för att bli lika hålögd och trött som de andra som försöker släcka sin inre brännande törst med falska brunnars vatten.
Gud välsigne dig!

Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas uppåt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga. Matteus evangelium 7:1-5

Det låter så enkelt när Jesus säger det: Döm inte, så blir ni inte dömda ... ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders."
Det handlar alltså om hur vi ser på andra människor i förhållande till hur vi ser på oss själva.
Det är så mänskligt att se på sig själv med en måttstock och på andra med en annan, strängare, måttstock.
Det är detta som kallas egenrättfärdighet.
Hur fungerar den?

Jag vill använda en kikare som bild.
De flesta vet väl hur en kikare funderar. Ser man från det rättvända hållet, så syns motivet mycket nära och kraftigt förstorat.
Så kan vi se på andras fel. Deras brister förstorar vi upp. Eller för att använda Jesu liknelse: vi ser flisan i vår broders öga och den förstoras till en bjälke.
Man kan också vända på kikaren.
Då syns motivet långt borta och blir kraftigt förminskat. Så ser vi ofta på våra egna fel och brister.
Vi kan ha förklaringar och ursäkter, så att vi till slut inte har någon del i skulden.
När vi ser på oss själva förminskas bjälken till att bli en flisa.


Så - låt oss se på varandra och oss själva utan kikare -
utan att varken förstora eller förminska.
Utan att fördöma och utan att försköna.

När det gäller oss själva har vi fått ett instrument.
Inte ett optiskt som kikaren, utan ett andligt.
Den helige Andes röst i vårt inre.
Som säger oss när något är fel, men också när något är rätt.
Och som leder oss steg för steg om vi bara lär oss att lyssna.


När det gäller våra medmänniskors eventuella fel och brister ska vi låta barmhärtigheten leda oss. Eller - som man också säger - hellre fria än fälla.
Vi tänka och tala väl om vår nästa och tyda allt till det bästa.

Nu skulle vi kunna dra alldeles fel slutsatser av det ovan sagda.
Det finns en farlig trend idag; att man inte ska bry sig.
Hur andra lever och hur andra har det har jag inte med att göra.
Det är likgiltighet.

När man ser någon leva farligt, kanske missköta sin familj, eller börja missbruka droger eller kanske någon som kommer i en kris eller bli ensam, då är det fullständigt fel av oss som Jesu efterföljare att inte bry sig.
Om samhället blir allt mer opersonligt är det vår uppgift att finnas där för dem om vi vill vara efterföljare. Jesus gick aldrig förbi en person i nöd!
. Ledstjärnan ska inte vara nyfikenhet eller "hurra vad jag är bra", utan "jag finns här om du vill ha min hjälp".
Vi är kallade att vara kärleksfulla och visa omsorg.
Och tillämpa den gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna ska gör för er, det ska ni göra för dem.


Hur ser då Gud på oss?
Det kortaste svar jag kan ge är detta: med Jesu ögon.
Och vad betyder då det?
Han ser inte på oss med kikare, för att uppförstora det onda i oss, inte heller vänder Han på den för att bortse ifrån det.
Han behöver ingen kikare, för Han vet redan sanningen om oss och känner oss bättre än vi själva gör.
Gud är kärlek.
Han förstorar inte upp vår skuld men Han bortser inte heller från den.
Han vill kunna förlåta den. .

Bjälken i vårt öga - det onda i oss - skulden som vi släpar på - det var den bjälken Jesus spikades upp på.
Han dog för at tbefria oss från synden i våra liv.

Och ta bjälken ifrån oss- ge oss kärlekens ögon- Hans ögon som följer med Hans rättfärdighet som vi sveps in i när vi tar emot Honom som Herre i våra liv!

Gud välsigne oss idag!