lördag 1 september 2012







Efter denna händelse lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad Nasaret tillsammans med sina efterföljare.
När det blev vilodag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans vishet, och de under han gjorde när han lade händerna på folk.
”Varifrån har han fått detta” sa de.
Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses,Judas och Simon och hans systrar och hans systrar bor också här hos oss.
Och så retade de sig på honom.
Markus evangelium 6:1-3 (Ur Levande Bibeln)


Det mesta av sin tid på jorden verkar det som att Jesus ägnade sig åt att göra nästan inget som är värt att nämna.

Den tanken förstärks av den chockartade reaktion som uppvisades av gamla bekanta då trettioåringen plötsligt började göra underverk.

Ännu mer förvånande är att Hans undervisning och visdom överraskade människor som hört Honom tala hela livet.

Jesus var trettio år innan vi får lära känna Honom genom evangelierna.
Trettio år! Det är över nittio procent av hans jordeliv!
Ändå revolterade dessa tre sista år av Hans liv världen för alltid.

För två år sedan mötte jag en 70-årig kvinna genom mitt arbete.
Hon anförtrodde mig att hon hela livet varit en sökare.
Hon ville tro på Gud – men kom liksom aldrig ända fram.
Vårt samtal ledde till en tacksägelsebön!
Jag undrade om jag fick be – och kände mig ledd att tacka Gud för Hans barn – denna kvinna och för hur mycket Han älskade henne.
Tackade för att hon genom det Jesus gjorde på Golgata fått möjlighet att vara ett barn åt världens skapare!
När jag sagt amen mötte jag hennes strålande blick.
”Så enkelt” utbrast hon – och fortsatte sedan med en av de underbaraste tackböner jag hört!
Nu var hon bekymrad över att hon hade förhållandevis lite tid kvar på jorden.
Så lite tid att göra Guds vilja och tala om Honom.
Då kom den här texten i mina tankar.

Denna kvinna hade hela sitt liv kämpat med depressioner och ångest.
Det märkliga är att allt detta är borta.
Hon har nu i två år varit en Guds tjänarinna bara genom att finnas!
Alla som möter henne och som tidigare känt henne ser förvandlingen.

Och hon berättar gärna…..
Vi kämpar ofta så hårt att vi missar grejen.
Denna kvinna hade ju hela sitt liv velat tro – men kämpat för att kunna det i egen kraft istället för att ta emot trons gåva.

Likadant kämpar vi för att ”tjäna Gud”.
Vi letar tillfällen - och om de inte dyker upp snabbt känner vi oss oanvändbara!
Och så missar vi att vi hela tiden är levande vittnesbörd om en Gud som älskar.

Gud bor i oss.
När vi går, går Han – när vi kommer – kommer Gud - när vi ler- ler Gud – när vi gråter då gråter Gud.
Han bor i oss och vi är inneslutna i Honom.

Var övertygad om att människor omkring dg noterar att det är något särskilt med dig!
Visst har du fått frågan ibland?

Satan attackerar din självbild, när han får dig att känna att Gud älskar dig mindre än andra kristna . (För visst har du drabbats av det någon gång)
Han ger sig på Guds fullkomlighet.
Han väser att Guds kärlek är så otillräcklig att Gud bara kan älska eller vara älskvärd mot människor med vissa egenskaper.
Det är lögn!
Guds kärlek till dig är fullkomlig. GUD ÄR FÖR DIG – med dig – i dig – och du i Honom.
Du är ett verk av gudomliga händer, fullkomliggjord i Kristus Jesus.
Ständigt bevarad inom dig finns vår enastående Herres ofantliga kraft.


Hur ofta du ser spåren av att du är använd av Gud.
Så säger det ingenting angående Hans planer rörande ditt liv och heller ingenting om hur högt Han värderar och älskar dig.
Det finaste bordssilvret reserveras för speciella tillfällen.
Det faktum att det sällan används betyder knappast att dess värde är lågt – snarare tvärtom – eller hur?

En hantverkare använder vissa verktyg oftare än andra helt enkelt därför att funktionerna är olika.
Hur ofta något används anger på intet vis dess kvalitet och inte heller anger det hur stolt hantverkaren är över det.

Ingen - som har en verklig relation till Gud, har ett enda vettigt skäl att känna sig mindre värd än någon annan som man kan konstatera ofta blir använd.
Med uppmaningen att läsa Romarbrevet 12:5-8 avslutar jag dessa tankar.

Gud välsigne dig!