Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas uppåt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga. Matteus evangelium 7:1-5

Det låter så enkelt när Jesus säger det: Döm inte, så blir ni inte dömda ... ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders."
Det handlar alltså om hur vi ser på andra människor i förhållande till hur vi ser på oss själva.
Det är så mänskligt att se på sig själv med en måttstock och på andra med en annan, strängare, måttstock.
Det är detta som kallas egenrättfärdighet.
Hur fungerar den?

Jag vill använda en kikare som bild.
De flesta vet väl hur en kikare funderar. Ser man från det rättvända hållet, så syns motivet mycket nära och kraftigt förstorat.
Så kan vi se på andras fel. Deras brister förstorar vi upp. Eller för att använda Jesu liknelse: vi ser flisan i vår broders öga och den förstoras till en bjälke.
Man kan också vända på kikaren.
Då syns motivet långt borta och blir kraftigt förminskat. Så ser vi ofta på våra egna fel och brister.
Vi kan ha förklaringar och ursäkter, så att vi till slut inte har någon del i skulden.
När vi ser på oss själva förminskas bjälken till att bli en flisa.


Så - låt oss se på varandra och oss själva utan kikare -
utan att varken förstora eller förminska.
Utan att fördöma och utan att försköna.

När det gäller oss själva har vi fått ett instrument.
Inte ett optiskt som kikaren, utan ett andligt.
Den helige Andes röst i vårt inre.
Som säger oss när något är fel, men också när något är rätt.
Och som leder oss steg för steg om vi bara lär oss att lyssna.


När det gäller våra medmänniskors eventuella fel och brister ska vi låta barmhärtigheten leda oss. Eller - som man också säger - hellre fria än fälla.
Vi tänka och tala väl om vår nästa och tyda allt till det bästa.

Nu skulle vi kunna dra alldeles fel slutsatser av det ovan sagda.
Det finns en farlig trend idag; att man inte ska bry sig.
Hur andra lever och hur andra har det har jag inte med att göra.
Det är likgiltighet.

När man ser någon leva farligt, kanske missköta sin familj, eller börja missbruka droger eller kanske någon som kommer i en kris eller bli ensam, då är det fullständigt fel av oss som Jesu efterföljare att inte bry sig.
Om samhället blir allt mer opersonligt är det vår uppgift att finnas där för dem om vi vill vara efterföljare. Jesus gick aldrig förbi en person i nöd!
. Ledstjärnan ska inte vara nyfikenhet eller "hurra vad jag är bra", utan "jag finns här om du vill ha min hjälp".
Vi är kallade att vara kärleksfulla och visa omsorg.
Och tillämpa den gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna ska gör för er, det ska ni göra för dem.


Hur ser då Gud på oss?
Det kortaste svar jag kan ge är detta: med Jesu ögon.
Och vad betyder då det?
Han ser inte på oss med kikare, för att uppförstora det onda i oss, inte heller vänder Han på den för att bortse ifrån det.
Han behöver ingen kikare, för Han vet redan sanningen om oss och känner oss bättre än vi själva gör.
Gud är kärlek.
Han förstorar inte upp vår skuld men Han bortser inte heller från den.
Han vill kunna förlåta den. .

Bjälken i vårt öga - det onda i oss - skulden som vi släpar på - det var den bjälken Jesus spikades upp på.
Han dog för at tbefria oss från synden i våra liv.

Och ta bjälken ifrån oss- ge oss kärlekens ögon- Hans ögon som följer med Hans rättfärdighet som vi sveps in i när vi tar emot Honom som Herre i våra liv!

Gud välsigne oss idag!