Det är på vem vi tror som betyder något

På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
Markus evangelium 4:35-41

När detta bibelordet kom i mina tankar nu på morgonen och jag slog upp och läste det var det allra första jag kom att tänka på de sista orden i texten: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
Tänk att lärjungarna som vandrade sida vid sida med Jesus i fysisk bemärkelse, såg underverken, kunde iaktta hur kraften verkade…behövde fråga vem Han var?

Men eftersom de flesta – om inte all – texter i Bibeln går att överföra till vårt liv idag tror jag det är vad Gud vill delge oss i denna andakten.

Stormen piskar upp vattnet, sjön går hög, vädret är vedervärdigt även för de erfarna fiskarna.
Tillslut så verkar de ge upp och tänkar; nu går vi under.
Då väcker de Jesus som ligger och sover i fören på båten.
Först då gav de upp!
De kämpade i egen kraft, utifrån egen erfarenhet, utifrån eget huvud, men sjön var för grov och vinden för stark.

Så kan det vara när oron sätter in i livet.
Du och jag är på väg genom livets hav.
Vi drabbas av storm och hög sjö i livet.
Det kan vara ekonomi, relationer, arbete, tankar…
Vågorna blåser höga och vi vet oss ingen utväg.

Först då – när vi liksom lärjungarna tömt ut alla våra egna tillgångar- kommer vi på att Jesus faktiskt finns med i båten!

Vi kämpar med livet stundtals så till den milda grad att det är som stormen.
Vi ropar och vi skriker.
Vi frågar varenda en vi kan komma på till råds.
Vi kämpar oss dyblöta av svett och ser ingen utväg.

Mitt i stormen, när livet känns som om det är på bristningsgränsen - då tystnar den och vågorna lägger sig... ja, oftast kan jag se det i mitt liv... att det är så... att just när jag är på väg att brista, ge upp, inte orka mer...då kommer ljuset...

Då kan jag nästan hör Guds röst - Varför är du rädd?
Mitt i stormen, när livet drabbar oss, möter oss, i stort eller smått.. vi blir uppsagda, vi gifter oss, vi skiljer oss, vi blir pensionärer, vi förlorar dem vi älskar... vi lever våra liv, vi vinner och förlorar, vi gläds och sörjer...
Stormen blåser upp och vi tror att vi ska gå under...
Så ofta – alltför ofta – glömmer vi att vi har Jesus med i båten.

Om du tycker att Han sover.
Väck Honom då!
Ropa Hans namn!
Han ingriper direkt!

För oss moderna människor som bor i varma och stabila hus och som åker Finlandsfärja, eller möjligen stor motorbåt vid vackert väder, är kanske en berättelse om Jesu makt över vädret lite menlös…

Men även vi kan drabbas av Estonia.


Många av oss har dessutom hört och läst så många predikningar – vi vet ju att Han har all makt och att Han kan styra även väder och vind - så berättelsen är inte ny för oss.

Jesus sa vid det här tillfället till sina lärjungar:
Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro.
Jag tror inte att Jesus menar att lärjungarna tror för lite - att de skulle behöva pumpa sina andliga muskler för att i framtiden klara av större prövningar som denna.

Det är inte i den egna trons kraft - eller genom den egna trons styrka - som vi har makt över onda andar.
Det är inte pga. egna andliga muskler som vi kan göra samma under som Jesus gjorde.
Att tro handlar om att gå Hans ärenden - i Hans fotsteg - därför får vi som kristna vara med om att förmedla Hans under in i världen, till helande och upprättelse för människor.

Din tro kan vara starkare eller svagare – det är egentligen inte intressant - det är trons riktning som är grejen – din tro ska vara en tro på Guds möjligheter - inte till din egen förmåga eller till de löften du givits.

Det är inte din förmåga att genom mental träning bygga upp en arsenal av Bibliska löften som du kan tänka på i svåra tider, det är inte det som ska hjälpa dig igenom stormen.

Du kan stå rak när stormen piskar på, du kan sitta tryggt i båten när vågorna väller in och båten är på väg att kantra… för du har fått ett inre andligt öga - du behöver inte döma det som händer utifrån det du ser eller hör - du kan lita på Jesus, till och med om Han verkar sova där bak i båten - du kan vara trygg i att din tro på Honom bär.

Gud välsigne dig!