Villkorslös kärlek

Herren reser upp dem som fallit och de som är nedtyngda av sina bördor.Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla eftersom de behöver. Du mättar ständigt de hungriga,och du ger de törstiga att dricka. Ja du fyller varje behov.
Psalm 145:14-16 (Ur Levande Bibeln)

Guds Ord uppenbarar Hans kärlek till oss.
Där kan vi möta Hans oändliga kärlek och nåd.

När Moses bad: “Låt mig alltså se din härlighet”, svarade Herren: “Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig.”


Gud försöker vinna våra hjärtan genom oräkneliga tecken på Sin skaparmakt i himmelen och på jorden.

I naturen, liksom genom de innerligaste jordiska band som förenar människors hjärtan inbördes har Han på alla sätt förklarat oss Sin kärlek.

Men detta är ändå bara ofullständiga bevis på Hans kärlek.

Trots att Han gett människorna alla dessa bevis, kunde fienden ändå förblinda deras sinnen, så att de betraktade Gud med fruktan och trodde att Han var sträng och obarmhärtig.

Satan lyckades förleda människorna till att tro att Gud framför allt var en sträng , rättvis, men hårdhjärtad domare och en omedgörlig och nogräknad borgenär.

Han utmålade Skaparen som en rannsakande Gud som håller ett misstänksamt öga riktat på människorna för att upptäcka alla deras fel och brister, så att Han skall kunna straffa dem.

Kan det bli mera fel?

Trots att Gud älskar oss så innerligt – och trots att Jesus dött för våra synder så har vi ibland svårt att förstå att vi är så innerligt älskade.

Inte allt vi går igenom i livet är en dans på rosor, inte alla dagar är som julafton.

Problem och svårigheter kommer i vår väg och vi kämpar och kämpar, för det mesta i onödan.

Varför?

Kanske därför att vi ibland förväxlar detta med Guds kärlek med att livet ska vara en resa i solen.

För att vi inte har förberett oss för det värsta.

Vi har bara förväntat oss att allt ska vara underbart, lätt och fridfullt i våra liv.

Det är mycket bättre om du tränar dina muskler för tungt arbete för att sedan upptäcka att du inte behövde göra det, än att du inte förbereder dig och sedan inte håller måttet när det väl gäller.

Jag menar inte att du ska gå runt och oroa dig för allt som skulle kunna hända, tvärt om.

Förbered ditt sinne med stark tro på Gud att oavsett vad Han låter dig gå igenom, så är Han mäktig att hjälpa dig igenom det.

Oavsett hur mycket mörker du just nu är omgiven av så är du innerligt älskad av Gud!

Bibeln är också full av löften om framgång, lycka, välmående, styrka, hälsa, favör med mera fina saker och alla dessa löften är våra genom nåden på grund av Jesu seger på Golgata kors.

Medan du förväntar dig det värsta, förvänta dig och be om att Gud ska ge dig det bästa, i enlighet med Hans enorma kapacitet.

Den Gud jag tjänar är oändlit rik. Och genom Jesus Kristus ska han också ge er allt vad ni behöver, eftersom ni lever i gemenskap med Kristus. Äran tillhör vår Gud och Far i all evighet. Ja det är sant.
Filipperbrevet 4:19-20 (Ur Levande Bibeln)

Vad är det då som händer med oss och i oss när vi blir berörda av kärleken?
Varför framkallar de enkla orden ”du är älskad” sådan glädje?
Som om vi har väntat hela vårt liv på att få höra just de orden?

Jo, för att det börjar hända någonting med oss när kärleken rör vid oss.
Och när vi i vår lovsång besjunger den kärleken så drar det i det här himmelska bandet till Gud.
Vi längtar efter att återknyta kontakten, anar att det bara finns ett sätt att bli När vi översköljs av Guds kärlek blir vi hela.

Och eftersom mänsklighetens historia tillsammans med Gud redan från början är en historia med brutna löften och nya begynnelser gång på gång, på gång, på gång... så måste Hans villkorslösa kärlek med nödvändighet vara barmhärtig.

Och så som Han är- så ska vi vara- vi ska i allt försöka leva upp till bilden av Honom genom att umgås med Honom i bön och i hans Ord – Bibeln.
Vi ska älska med en barmhärtig och villkorslös kärlek – människan – inte synden!
Och vi ska vara snabba till försoning och till att förlåta.

En gång använde jag också de hemska orden: "det här kommer jag aldrig att kunna förlåta….... jag prövade smaken av dem och satte upp en gräns för hur långt min förlåtelse skulle kunna sträcka sig.

Men det var när jag vände orden mot mig själv som allting förändrades.

Vem är jag som inte kunde förlåta, den dagen då jag själv behöver bli förlåten?
När jag står där i all min ofullkomlighet och behöver be om kärlek och barmhärtighet? Om jag då har sagt; det där skulle jag aldrig kunna förlåta.
Tänk om Gud skulle säga så säga så när vi kommer för att be; Far förlåt mig. Och Gud skulle svara: Nej, det där kommer jag aldrig att förlåta!

Kan jag någonsin be om att få bli förlåten om jag i egen oförsonlighet och självrättfärdighet nekar någon som ber om min förlåtelse?
Kärleken tänjde ut gränsen för vad som var möjligt att förlåta.
Faktiskt suddade ut, utplånade den.
Insikten om att kärlek inte kan leva utan barmhärtighet.

Är det inte med en sådan kärlek vi själva vill bli älskade?

Det vi alla hungrar efter är en villkorslös kärlek, en kärlek utan alla dessa "därför".

Det är så Gud älskar oss, av den kärleken får vi älska varandra och denna Guds kärlek får vi berätta om för varandra.
Och handla efter mot varandra.

Berätta om Gud som älskar. Utan några andra därför.
Med den kärlek som kan säga: Jag älskar dig.
Utan tillägg eller reservationer.

Gud välsigne dig!