Abraham tackade för gåvan innan han fick den

Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den. Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat. Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig. Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull. Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda. Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.
Romarbrevet 4:20-25 (ur Levande Bibeln)

Han tackade Gud för gåvan redan innan han fått den!
Jag tror att det är svårt att hitta ett bättre uttryck för vad tro och tillit till Gud och Hans löften är.
Gud befallde Abraham: Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig! 1 Mosebok 12.1,4.
Det var ingen begäran eller önskan, som Abraham skulle fundera på.
Det var en befallning.
Abraham hade inget val.
Hans situation var i det lik vår.

Gud sänder sitt Ord till vem Han vill och när Han vill.
Eftersom vi alla är andligen döda i överträdelser och synder till följd av syndafallet, kan Han inte fråga oss till råds, om vi skulle vilja bli uppväckta ur vårt döda tillstånd.

Gud befaller döda ting att leva, och Han ser själv till att Hans befallningar blir uppfyllda.
Jesus sade också till sina tolv lärjungar angående deras lärjungaskap: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er.
Det är inte vi som i vårt döda tillstånd har sökt Gud, funnit Honom och valt att bli Hans lärjungar.
Det är i stället uteslutande Hans nåd och barmhärtighet, att Han har låtit sitt livgivande Ord komma till oss och därmed väckt upp oss till tro på Honom.

Här blir nåden helt synlig!

Om bi bara inser detta då inser vi att vi inte har ett uns av egna kvalifikationer att vila på.
Vi utvalde inte ens Gud.
Han utvalde oss!

Vad hade då Abraham att lita på, när han skulle ge sig iväg genom öknarna till ett land som han inte viste något om?

- Jo han hade detsamma som vi, nämligen just Guds ord, som är Herren Jesus Kristus.
Det ordet är så kraftigt, att det ensamt både föder tron och uppehåller den.
Tron behöver inget annat, och det finns heller inget annat som duger åt tron att förlita sig på.
Det ordet både ger tro och uppehåller den.


På sjuttitalet lär det ha förekommit braskande rubriker i stil med: ”Svenska kyrkan har avvisat helvetet!”
(Jag minns det inte- läste det troligtvis inte eftersom Guds tid i mitt liv inte ännu kommit då.)
Men jag har hört många tala om det.

Vad hjälper det om en politiker skulle gå ut och säga: "bilolyckor existerar inte".
Det påverkar ju inte bilolyckorna, de inträffar ju, vare sig vi tror det eller ej.
Snarare kunde det väl få den effekten, att folk som trodde på politikern struntade i bilbälte, trafikvett osv. så att ännu fler olyckor händer.

Det hjälper ju inte människor att sluta tala om att helvetet är en verklighet.
Ska vi hjälpa människor med rädslan för helvetet, kan vi inte förneka,. nej, istället måste vi börja berätta om Jesus Kristus,
Han som genom sin lydnad, sitt lidande och sin död, frälst oss ifrån straffet och skulden och gett oss rättfärdighet, förlåtelse och försoning, som en fri gåva att ta emot i tro.
Så stort. Så ofattbart stort.

Jag möter nu och då människor som säger när jag talar om min kristna tro – ”men helvetet tror du väl ändå inte på.”
Nej jag vill inte tro på helvetet för en enda människa.
Men eftersom jag vet att det är en realitet vore det vansinne att påstå att det inte finns.
Allting i denna värld har en motsats.
Sydpolen och Nordpolen.
Kärleken och hatet.

Och jag tror vår värld är en avbild av hela Guds värld.
Himlen har sin motpol i det vi kallar helvetet.
Men det är inte därför att Gud är hämndgirig och elak.
Det är för att Han givit oss den fullständigt fria viljan.
Hur ska den som helt väljer bort Gud här trivas i Hans sällskap i evigheten?


Borde inte Abraham ha känt fruktan och rädsla när Gud kallade honom att lämna sin trygga tillvaro hemma i Ur.
Kände han inte en extrem vånda när Gud bad honom offra sin förstfödde son som ett altaroffer.

Alldeles säkert gjorde han det!

Men hans tro på Guds kärlek, omsorg och löften var starkare än hans fruktan.
Och det höll – hans tro segrade.

På samma sätt fungerar tron idag.
Tänk dig ditt inre rum där Gud lagt ner trons frö.
Där hittar du ursprunget, grunden, basen för dina segrar.
Där pågår en ständig kamp mellan tron och tilliten å ena sidan och oro, fruktan och rädsla å andra sidan.
Den tro du har är inte skapad av dig själv utan en Guds gåva, nedlagd i moderlivet, där Guds tanke är att tron ska bli en tillgång för dig i ditt liv.
Oavsett vad du möter, även om det ser ut som oöverstigliga berg eller svartaste havsdjup, kan du, genom denna din tro, övervinna alla besvärligheter.
Det kan kosta på men du kommer att segra och varje seger blir till näring för din växande tro.

Oro och fruktan är däremot destruktiva krafter som förmörkar ditt inre rum och hindrar dig att se trons segrar.
Rädslan argumenterar mot tron genom att upplysa dig om alla tidigare misslyckanden och vill därmed ge sken av en hopplös framtid.
I motsats till rädslan som bara ser inåt och runt omkring talar tron om att se uppåt, på Honom som har all makt i himmel och på jord.

Jag måste säga att jag inte på något sätt har upptäckt att Abraham led nederlag på grund av oro och fruktan.
Även om han säkeert drabbades av oro och kanske även rädsla ibland
Han levde i tron.
Till och med då Gud begärde att Han skulle offra Isak – löftessonen.
Han BORDE ha undrat om Gud blivit schizofren – men nej – han vandrar upp emot offerberget i tro.

Kom ihåg: Det är viktigare att planera för morgondagens segrar än att leva i gårdagens misslyckanden.
För du och jag – vi misslyckas ibland ….eller egentligen vet jag ju inte om du gör det – men jag gör det definitivt.
Då gäller det att inte ligga kvar i eländet utan resa sig upp och fatta tron i ena handen och tilliten i den andra och vandra mot de segrar framtiden ska ge.

Guds rikaste välsignelse över dig!


Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp!
Medan du stjärnorna räknar,
växer din tro, ditt hopp.