Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig. Bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla, så skall du finna nåd och få gott förstånd i Guds och människors ögon.
Förtrösta på Herrren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Ordspråksboken 3:3-5Har du tänkt på att Gud har information om våra liv.
Information som vi behöver få ta del av för at bli det Han har avsett.
Faktum är att Gud verkligen vill meddela oss denna information.

Men det gäller att vi har himlakanalen inställd i vårt inre om vi ska uppfatta de signaler Han sänder oss.
Ibland behöver vi till och med stänga av allting annat och ta en stund med Gud helt i ensamhet!

För att höra Hans röst är det vissa saker som är viktiga,`.
Att vi faktiskt inser att Han talar till oss.
Till dig och till mig.
Att vi har rätt kanal inställd i vårt inre. Vi behöver inse att Gud r Ande och när Han talar till oss talar Han oftast till vår ande och inte till vårt förstånd.
Ibland till och med dra oss undan och ha bara himlakanalen inställd.

Om hela vårt jag är inriktat på vad som sker i den synliga världen runt omkring oss och sällan har vårt inre öra öppet är det inte märkligt att vi missar det Han har att säga oss.

En gång hörde en man en röst, Guds röst, som sa till honom: Du ska ge dig ut på en lång resa.
Du ska upptäcka mycket, lära dig mycket, om världen och dig själv.
Res dig upp, lämna allt du har, och ge dig ut på en vandring tillsammans med mig.
Jag ska leda dig till något nytt, till ett land som Gud skulle visa honom, till Löftets land.
Och han gjorde det, mannen, som hörde Guds röst tala till honom.
Han lämnade sitt gamla liv och gav sig ut på en resa, vars slutmål han inte hade en aning om.
Mannen bodde i staden Ur, när floden Eufrats utlopp i Persiska viken.
Det var för så där tre och ett halvt tusen år sen.
Han tog med sig sin närmaste familj, det nödvändigaste för färden, och gick.
Han gick för att finna sin plats.
Uppenbarligen var den inte längre i Ur.
Rösten som kom från Gud kallade honom till en annan plats här i livet.
Mannen hette Abram, senare fick han namnet Abraham.
Det nya namnet fick han av Gud och det anspelar på de hebreiska orden som betyder fader till många.

Varje troende människas önskan, tror jag, är att få känna sig ledd av Gud och att få höra Hans röst.
Att få vara och leva i det vi ibland kallar ”Guds vilja” är centralt för varje kristen människa.
Men vad innebär det att man är just det – i Guds vilja?
Säkerligen är det olika för varje människa hur man uppfattar denna önskan, men kanske kan vi ändå känna igen några drag tydligare än andra.

Det första som kommer till mig är att vi först ”lyssnat in” vad som är Guds avsikt och tanke med vårt liv.
Detta inre ”lyssnande” är för övrigt någonting som fortgår genom hela livet.
Men det måste någonstans ta sin början.
Denna början finner vi i det ögonblick en människa tar emot frälsningen i Jesus Kristus.
Från den dag vi blir födda på nytt kan vi få uppleva hur Gud talar till oss.

Men säger du, jag har försökt med det funkar ju inte!
För egen del vill jag tro att Gud talar till mig.
Jag vill tro att Gud kan använda sig av mig för sitt rike, därför förväntar jag mig också att Gud faktiskt kommunicerar med mig.

Jag är övertygad om att alla människor bär denna viktiga egenskap inom sig.
Det är Guds gåva till oss att vi enskilt och tillsammans kan uppleva Guds tilltal.
Men som så mycket annat här i livet handlar det om att vi måste träna oss i hur Guds röst framträder i våra liv, så att vi känner igen Hans röst när Han kallar på vår uppmärksamhet.

Eftersom Gud är vår personlige frälsare är också Hans tilltal till oss personligt.
Gud talar inte till två personer på samma sätt, utan Hans uttryckssätt varierar från människa till människa.
Jag kan inte säga till dig – så här talar Gud!
Kanske talar Han på ett helt annat sätt till dig!

Tänk om det bara är mina egna tankar och inte Guds, någonting jag bara inbillar mig. Visst känner vi igen oss i dessa tankemönster.
Det finns naturligtvis alltid en ”risk” att vi har misstagit oss, jag vill tro att det ingår i träningen, men jag tror att när Gud talar så kan vi inte ta miste.
Vi måste komma ihåg att det är Gud som inspirerar oss, det är den helige Ande som måste få ”befrukta” våra tankar.
När detta sker får Gud också möjlighet att bekräfta sitt ord.
Genom den helige Andes närvaro i våra liv kommer också våra tankar att beröras av Guds närvaro.

Kommer du ihåg Samuel?
Först den tredje gången som Gud ropade förstod han att det verkligen var Gud.
De två första gångerna trodde han att det var prästen Eli som ropade.

För dig och mig är det precis som för Samuel att det kan ta tid för oss att uppfatta Guds röst i våra liv.
Mångas erfarenhet av att höra Guds röst är att Gud har en benägenhet att upprepa sig.
Gud kan behöva ropa flera gånger tills vi uppfattar att det är Gud som talar.
När Gud talar genom sin helige Ande kan vi med stor sannolikhet känna igen Guds handlande med oss genom att Han gärna talar vid mer än ett tillfälle.

Guds upprepade tilltal kan ske på flera olika sätt.
Vi kanske påminns om olika människor, möter människor, i bön blir påmind om människor eller situationer som gör att vi lyssnar mer uppmärksamt.
På ett eller annat sätt bekräftar alltid Gud sitt tilltal till oss.


Men det fantastiska är att Gud inte ger upp om oss.
För varje gång Gud når fram till oss finstäms det inre ”instrument” som gör oss allt mer känsliga för Guds tilltal.
Vårt inre öra blir allt mer lyhört.
Han ger oss dessa tillfällen gång efter gång, till dess vi förstår hur Gud vill nå fram till oss.
Det är genom att envist träna våra sinnen som vi lär oss förstå när Gud talar.

Gud välsigne dig och mig att vara lyhörda!