DEt stora Ljuset bor i dig

en av jultexterna står det:

I tidens början fanns redan Ordet. Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.
Han fanns hos Gud redan i tidernas början. Gud lär honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom.
Allt liv kommer från honom och hans liv är människornas ljus.
Hans ljus lyser i mörkret och mörkret kan aldrig släcka det.
Johannes evangelium 1:1-5 (Ur Levande Bibeln)

Ord fyllda av hopp!
Hopp om framtid, hopp om förnyelse, hopp om att allt ska bli bättre. ”Hans liv är människornas ljus.”
Det står också i bibeln att Jesus sagt att den som räddar sitt liv ska mista det. Visst är det märkliga ord? Jag tror att det ska betonas på ett annat sätt än vi ofta gör.. Den som räddar sitt liv ska mista det, livet man försöker sno åt sig åt sig själv, det själviska livet, det privata, undandragna, livet.
Men är det inte underbara ord att livet med stort L, kommer av Ordet, med stort O.
Livet är människornas ljus!
Underbara ord…..

Det finns inte någon politik i detta land eller i något annat land som kan lösa våra problem.
Men Ordet som vart kött kan.
Ordet som lyser!

I ett överflödssamhälle, där alla människors alla materiella behov strävar efter att tillgodoses – där borde det väl finnas en lösning på alla människors problem.
Faktiskt borde väl egentligen alla gå omkring i ett tillstånd av lycksalighet och total tillfredsställelse vara i sikte.
Men visst har vi fått se att så var det inte alls.
Överflödssamhället var och är fyllt av otillfredsställelse och social oro, ungdomsbrottslighet, nya former av mentala störningar som existentiella neuroser och andra stora problem.

Vi har fått en underbar möjlighet – vi som fått mötas Ordet som blev människa –den enda människan vars liv lyser genom generation efter generation – Jesus Kristus!

Ändå missar vi detta underbara liv ibland.
Vi åker ner i diken av missmod.
Saker och ting händer, och vi tappar glädjen och livslusten, och ibland kan vi förlora vi fotfästet riktigt ordentligt.

För en del händer det ganska ofta, medan andra kanske klarar sig bättre, men
men om vi ska vara riktigt ärliga, så känner vi nog igen oss, de flesta av oss.
Det kanske har hänt något på jobbet som gör att det blir motigt och hopplöst,
eller så strular det i relationen med nån som vi har kär,
eller så kärvar ekonomin och vi bekymrar oss för hur det ska gå, eller...ja, listan kan göras lång
Då är det viktigt att komma ihåg att det är så att det bara ser hopplöst ut.
Det är inte hopplöst!

Sedan talade Jesus åter till folket och sa: ”Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker för han har det ljus som leder till evigt liv”.
Johannes evangelium 8:12 (

Oavsett hur de här orden hittar dig…om du står på vacklande ben och inte förstår hur du ska få kraft till det som är din väg…om tårarna skymmer sikten så du har svårt att se – glöm aldrig att Ordet som blev ljus i ditt liv bor i dig – du kan aldrig gå vilse…Det Stora Ljuset ska leda dina steg….även om benen darrrar…Det stora Ljuset kan genom dina tårar få nya prismor.

Missa inte Guds välsignelser bara för att de inte är paketerade på sättet du förväntar dem att vara.
Gud vill ha dig!
Gud finns för dig!
Gud älskar dig...Det visade Han på Korset.
Gud älskar dig och Hans Ljus bor genom Ordet i dig så du alltid i alla lägen ska kunna känna kärleken - se Ljuset - höra Honom.

Gud välsigne dig!

Ge och du ska få

Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.
Lukas evangelium 6:38

Det finns många som vill få saker i Guds rike för ingenting.
De som har det på det sättet är alltid missnöjda, saknar glädje och vill alltid ha mer och mer och mer…och blir ändå aldrig nöjda...

Det finns en särskild välsignelse i att ge.
Du sår ett korn och skörden blir många gånger större.
Jag vet inte om du som jag har fascinerats över detta - att om man sår ett litet, knappt synligt korn i jorden och upp kommer det tusenfalt av grönska och blomning.

Inte bara kristna har upptäckt den underbara glädjen i att ge.
Jag möter dagligen några av min stads mest lyckliga människor.
Cirka 150 frivilligarbetare som ger av sig själva, av sin tid, sin kraft och sin kärlek till en medmänniska som de inte är släkt med, inte kompis med, inte bor granne med.

Cirka 20 000 frivilligtimmar ger de tillsammans per år – i år blir det nog 25 000 timmar.

Ibland när jag känner mig imponerad eller vill uppmuntra och påpekar hur fantastisk någon är som ger och ger och ger – får jag i princip alltid ett svar i stil med: ”Det är jag som får- jag har aldrig varit så glad i förr som jag är nu för tiden.”

Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.
Filipperbrevet2:7

Gud gav oss den ojämförligt största gåvan i Jesus Kristus!
Jesus gav det mesta någon kan ge.
Han gav sitt liv!
Gud har varit så generös att han har sänt Jesus för att ta bort allt detta som skiljer oss från Gud.
Han har strukit ut synden på en enda dag, Han har betalat straffet, Han har utplånat skulden som vi ådragit oss.
Och när Han ger denna nåd till oss, så gör Han det utan att kolla upp vårt tillstånd, utan att fråga vad vi kan tänkas kunna erbjuda för gentjänster, utan att ställa villkor på vad vi ska ge igen.
Det här har Han gett oss för intet.

Guds natur är alltså bland allt annat också givande- utgivande.
Gud vill inte ha något för sin egen del.
Han begär inte någon betalning för nåden.
Här avviker kristendomen fullständigt från varje annan religion, och från uppfattningen att en tjänst ska mötas av en gentjänst.

Alla andra religioner talar om människans väg till Gud, om sökande och klivande på trappsteg, om meriterande gärningar som förtjänar Guds välbehag.

Men kristendomen talar om en Gud som har kommit för att söka efter och frälsa det förlorade, för att dra upp oss som ligger i fördärvets grop, i den djupa dyn, som inte har någon kraft och inte ens något liv kvar, utan är döda i vår överträdelse och synd.
Sådana var vi när Han räckte oss frälsningen.

Men varför predikas det då givande.?
Om Gud inte vill ha eller behöver något tillbaka.

Jo, för att våra medmänniskor behöver det.

Om vi tappar bort det väsentliga: att detta ska tjäna vår medmänniska, och inte oss själva, då har vi inte så stor del av den gudomliga naturen.
Vi har inte fått nog av allting för att vi ska kunna slå oss till ro och njuta av detta för egen del.

Detta som vi har nog av är ju egentligen inte de yttre rikedomarna, utan det är Guds nåd.
Det är viktigt att se på ägande på rätt sätt.
Gud äger egentligen allt i våra liv. Vi är bara förvaltare.
Vårt ansvar är att förvalta det vi har, göra så gott vi kan och hålla ordning och reda på vår ekonomi.
Gud är ordningens Gud och Han vill inte att vi är slarviga i vårt ansvar.
Men vi ska inte bekymra oss och låta pengarna bli en avgud.
Inte heller söka trygghet eller lycka i pengarna.

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Matteus evangelium 6:33

Gud ger visserligen stora löften om välsignelser till den som ger,men det är ändå viktigt att ge med rätt syfte.
Att ge för att vi vill ge och göra Guds vilja.
Att så in i Guds rike med glädje för att vi älskar honom.
Att inte tillåta pengarna att styra våra liv utan vara fria att ge det vi i vårt hjärta beslutar oss för och våga gå ut på Guds eget Ord och lita på att Han tar hand om oss, enligt de löften Han ger, oavsett situation.

Jag tror att Gud älskar att ge – hela Bibeln är en enda lång katalog över Hans givande.
Och det är glädjen i att ge som ska vara vår drivfjäder.
Jag skulle bli bekymrad om du efter att ha läst den här andakten säger: Ja jag inser att jag måste ge – tid och pengar – det är tydligen så det ska vara.”

Det budskap jag hoppas du ska få genom att ge fem minuter åt Dagens andakt idag är en sprittande glädje som gör dig till en människa som ger därför att du älskar att ge!
Kom ihåg.

Gud älskar en glad givare.
2 Korintierbrevet 9:7

Guds rika välsignelse över dig!

Att vara aktiv på Guds sätt

Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? Om en säger: "Jag håller mig till Paulus", och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.
Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.
1Korintherbrevet 3:1-11Vi gör alla våra val.


Vi fattar beslut.
Vi passerar olika vägskäl.
När vi blir frälsta öppnas en helt ny värld genom Guds ande.

Vi får en kärlekens ande och en bönens ande, som ger Gud äran och upphöjer Hans namn.

Den andligt mogna människan har Kristi sinne och tänker Kristi tankar och är utrustad med den helige Ande som hjälper oss att göra rätt vägval.

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten – det är den rätta balansen mellan aktivitet och passivitet i Guds rike.
Det är inte alltid så lätt att hitta den rätta balansen mellan aktivitet och passivitet.
Det kan rentav gå så illa att vi blir aktiva när vi skulle vara passiva och tvärtom.
Vi blir aktiva på fel sätt om vi tror att Guds rike står och faller med oss och vår aktivitet och inbillar oss att det är vi som skall omvända människor till Gud.
Då har vi glömt att det är Gud som ger växten och då blir det i längden också tungt att arbeta i Guds rike.

Passiva på fel sätt blir vi om vi tror att Gud inte behöver oss.
Vi varken planterar eller vattnar, utan slår oss till ro och tänker att Gud nog verkar på något sätt ändå.
Då har vi glömt bort att Jesus faktiskt gav sina lärjungar en missionsbefallning som skall åtlydas.

Vad innebär det då att vara aktiv på rätt sätt?
Att vara aktiv på rätt sätt är att vara medveten om att det vi gör är oerhört viktigt för Guds rike - men att allt vi gör inte kommer att ha minsta framgång om inte Gud är med.
Vi är Guds medarbetare- helt beroende av Honom.

Vad innebär då en rätt passivitet?
Jo, det innebär att vi samtidigt som vi är aktiva och planterar och vattnar väntar växten av Gud.
Det finns som du vet en inneboende kraft i Guds Ord.
Den kraften är inte beroende av dig eller mig.
Men för att Ordet ska nå ut behövs vi.
Och för att sådden ska ses efter och vattnas är vi viktiga.
Om du vill få budskapet om hur viktig du är , hur älskad du är riktigt personligt kan det vara en hjälp att gå in på denna länken…och så byter du ut det namn som står där och sätter ditt eget namn istället.
Klicka sedan på ”Byt förnamn”
http://www.personalpromisebible.com/icwsw.html

Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.
Gud bygger sitt hus i Anden - mänskor är byggmaterialet.
Gud vill att vi ska inbjuda mänskor till detta bygge.
Visionen är en ritning och dag efter dag, vecka efter vecka förverkligar vi det vi sett att Gud vill göra.
Så mycket av det Gud vill se har ännu inte byggts.
En del av det Han gjort har tyvärr rivits ner och ligger i ruiner.
Att bygga Guds rike handlar om dagligt - långsiktigt - uthålligt arbete i samma riktning.

Vår kallelse har med hela vårt liv att göra - det är inte bara söndag - det handlar om våra måndagar, tisdagar ja hela veckan.
Varje samtal, varje livssituation, ditt jobb, dina studier, relationer och alla uttryck för dina talanger.
Allt ger en möjlighet att leva ut din kallelse.

Upplevelsen av kallelse har betydelse för om vi upplever livet meningsfullt eller ej.
Tänk att Gud inbjudit oss för att bli del i något som är större än vårt eget liv.

I 2 Mosebok.4 läser vi om hur Gud kallar Moses.
Han är motsträvig och undrar vad han kan tillföra…
Han såg inte sig själv som
betydelsefull och begåvad.
Gud behöver inte dem som är självupptagna och har en egen agenda.
Gud tar folk som är redo att fyllas med Guds tankar och som vill gå in i Hans vision.

Guds fråga var: Vad har du i din hand??
Då Gud verkar i ditt liv är Hans kallelse i linje med de gåvor du har.
Guds fråga är konkret: Vad är det du kan?
Vad har du i handen?
Vi ska tjäna Gud bara med det vi har.
Ibland blir det ett bara drömmar och vi kommer aldrig i iväg därför att vi inte börjar där vi är och med det vi har.

Det är i det vanliga dagliga vi lever ut vår kallelse.
Nu är tid att gå in i din kallelse - bli det du är - bli en del av något större än du själv!

Gud välsigne dig!

Du ÄR - Idag - en segrare i Jesus Kristus!

Men ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen
I Johannes brev 4:4

Du är just nu, precis i denna stund så välsignad du bara kan bli i Kristus.
Förutsatt att du tror på Honom.
Du kan inte bli mer välsignad än du är just nu, precis i denna stund.
Du HAR besegrat de onda makterna:
Det står inte att du SKA besegra dem – det står HAR besegrat dem!
Beroende på att du är så from och så stark?
Nej beroende på en enda sak.
Att Han som bor i dig är större än den som är i världen!

Jesus är alltid större än något annat vi möter på.
Han är större än dina problem, Han är större än dina motgångar,
Han är större än dina sjukdomar,
Han är större än dina omständigheter,
Han är större än dina misslyckanden,
Han är större än din ekonomi,
Han är större än dina bekymmer,
Han är större än din oro,
Han är större än satan.

Listan kan göras hur lång som helst, för Han är alltid större!
Gud bor inte i kyrkobyggnander, utan Han bor i de som tror.
Du är alltså ett tempel åt den levande Guden.
Vi tillhör inte oss själva, utan vi tillhör Gud som köpt oss med ett dyrt pris.
Det kostade Jesu död och uppståndelse, Hans dyrbara blod.

Att leva med Jesus handlar om en levande och verklig relation!
Jesus är det offer som gjort Gud glad, nöjd och belåten.
Vi kan inte behaga Gud med våra egna gärningar och försök.
Men Jesus har behagat Gud en gång för alla när han offrade sig själv i alla människors ställe på Golgata kors.
Att leva med Jesus är inte en religion.
Det är i allra högsta grad en relation.
Hur nära du än står en annan människa kan du aldrig säga att den människan bor i dig.
Men Jesus gör det!

Alltför ofta lunkar vi genom livet bärande på våra synders förkrossande börda
De synderna har Jesus vunnit en överväldigande seger över

Kära du, vandra som segrare, - för du vet att genom Jesus är ditt förflutna i Guds ögon som den vitaste snödriva!

Visst uppskattar duvad Guds av nåd har gjort?

Och ändå hänger axlarna och blicken är sänkt på grund av att livet just nu är tungt.
Då kanske du behöver höra att...Jesus har vunnit en överväldigande seger över lidande och sorg åt - inte så där allmänt bara - utan just åt dig.

Har han det?
Tar Jesus verkligen bort livets smärta och kval här och nu?

Du kanske inte hade nog pengar att betala skatten och nu är du ännu mer skuldsatt. Kanske blir din smärta lite värre för var dag som går, och doktorn kan inte göra något åt det eftersom ditt tillstånd är obotligt.
Kanske har ditt äktenskap gått i kvav därför att din make eller maka har lämnat dig för en annan.
Kanske ditt barn hamnat i kriminalitet och drogmissbruk.
Kanske känner du dig inte som fåret som idylliskt betar på den rofyllda gröna ängen och då och då dricker ur den stilla, djupa, klara vattenkällan, utan något bekymmer i världen, och med Jesus, den gode herden, vid sin sida.

Väldigt ofta verkar det som om Gud har glömt oss.
Ibland ser det till och med ut som om vi straffas för att vi är kristna!
Ibland känns det som om vi håller på att dö, centimeter för centimeter, ögonblick för ögonblick, och utan något slut i sikte.

Men det är aldrig sant att Gud har glömt oss.
Det är heller aldrig sant att svårigheterna kommer att sluka oss.
Svårigheter och problem – sorger och lidande kan bli till en svår press som verkar trycka på från alla håll men de kan egentligen inte skada oss.
Förföljelse, svält, nakenhet, fara och svärd kan hota vår fysiska existens, men ingenting av detta kan röra vår ande.
Det stärker vår tro genom att driva oss ner på knä och till ett större beroende av och förtröstan på vår Herre!

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre…..
Så står det i Romarbrevet 8:37-39

Min kära vän – hela Bibeln talar om att segern ÄR din.

nte att den ska BLI din!

Du är en segrare idag – mitt i alla dina svårigheter - mitt i din sorg- mitt i din förtvivlan.
När vi tänker på detta varje dag, när vi lever varje dag som om det vore påskdag, då kommer vi att kunna vandra som segrare.
Då kommer vi att stå på trons bergstopp och se ut över slagfältet där Kristus Jesus ensam är segerherren.

Och när synden hemsöker oss, när lidande och sorger försöker göra oss modlösa, när Satan och alla hans medhjälpare smyger sig på oss och smädar oss, då ska vi utropa:
Jag är FULLT övertygad om att jag just nu vinner en överväldigande seger i Kristus Jesus!

Hans seger är för evigt min!.


Gud välsigne dig!

Det är på vem vi tror som betyder något

På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
Markus evangelium 4:35-41

När detta bibelordet kom i mina tankar nu på morgonen och jag slog upp och läste det var det allra första jag kom att tänka på de sista orden i texten: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
Tänk att lärjungarna som vandrade sida vid sida med Jesus i fysisk bemärkelse, såg underverken, kunde iaktta hur kraften verkade…behövde fråga vem Han var?

Men eftersom de flesta – om inte all – texter i Bibeln går att överföra till vårt liv idag tror jag det är vad Gud vill delge oss i denna andakten.

Stormen piskar upp vattnet, sjön går hög, vädret är vedervärdigt även för de erfarna fiskarna.
Tillslut så verkar de ge upp och tänkar; nu går vi under.
Då väcker de Jesus som ligger och sover i fören på båten.
Först då gav de upp!
De kämpade i egen kraft, utifrån egen erfarenhet, utifrån eget huvud, men sjön var för grov och vinden för stark.

Så kan det vara när oron sätter in i livet.
Du och jag är på väg genom livets hav.
Vi drabbas av storm och hög sjö i livet.
Det kan vara ekonomi, relationer, arbete, tankar…
Vågorna blåser höga och vi vet oss ingen utväg.

Först då – när vi liksom lärjungarna tömt ut alla våra egna tillgångar- kommer vi på att Jesus faktiskt finns med i båten!

Vi kämpar med livet stundtals så till den milda grad att det är som stormen.
Vi ropar och vi skriker.
Vi frågar varenda en vi kan komma på till råds.
Vi kämpar oss dyblöta av svett och ser ingen utväg.

Mitt i stormen, när livet känns som om det är på bristningsgränsen - då tystnar den och vågorna lägger sig... ja, oftast kan jag se det i mitt liv... att det är så... att just när jag är på väg att brista, ge upp, inte orka mer...då kommer ljuset...

Då kan jag nästan hör Guds röst - Varför är du rädd?
Mitt i stormen, när livet drabbar oss, möter oss, i stort eller smått.. vi blir uppsagda, vi gifter oss, vi skiljer oss, vi blir pensionärer, vi förlorar dem vi älskar... vi lever våra liv, vi vinner och förlorar, vi gläds och sörjer...
Stormen blåser upp och vi tror att vi ska gå under...
Så ofta – alltför ofta – glömmer vi att vi har Jesus med i båten.

Om du tycker att Han sover.
Väck Honom då!
Ropa Hans namn!
Han ingriper direkt!

För oss moderna människor som bor i varma och stabila hus och som åker Finlandsfärja, eller möjligen stor motorbåt vid vackert väder, är kanske en berättelse om Jesu makt över vädret lite menlös…

Men även vi kan drabbas av Estonia.


Många av oss har dessutom hört och läst så många predikningar – vi vet ju att Han har all makt och att Han kan styra även väder och vind - så berättelsen är inte ny för oss.

Jesus sa vid det här tillfället till sina lärjungar:
Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro.
Jag tror inte att Jesus menar att lärjungarna tror för lite - att de skulle behöva pumpa sina andliga muskler för att i framtiden klara av större prövningar som denna.

Det är inte i den egna trons kraft - eller genom den egna trons styrka - som vi har makt över onda andar.
Det är inte pga. egna andliga muskler som vi kan göra samma under som Jesus gjorde.
Att tro handlar om att gå Hans ärenden - i Hans fotsteg - därför får vi som kristna vara med om att förmedla Hans under in i världen, till helande och upprättelse för människor.

Din tro kan vara starkare eller svagare – det är egentligen inte intressant - det är trons riktning som är grejen – din tro ska vara en tro på Guds möjligheter - inte till din egen förmåga eller till de löften du givits.

Det är inte din förmåga att genom mental träning bygga upp en arsenal av Bibliska löften som du kan tänka på i svåra tider, det är inte det som ska hjälpa dig igenom stormen.

Du kan stå rak när stormen piskar på, du kan sitta tryggt i båten när vågorna väller in och båten är på väg att kantra… för du har fått ett inre andligt öga - du behöver inte döma det som händer utifrån det du ser eller hör - du kan lita på Jesus, till och med om Han verkar sova där bak i båten - du kan vara trygg i att din tro på Honom bär.

Gud välsigne dig!

Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka.
Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla.Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter sin vingar som örnar. De skyndar iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.
Jesaja 40:31

I vårt ego finns en stark drivfjäder, något som hela tiden vill vara aktivt och göra saker och ting.
När vi ger efter för detta påträngande behov, infinner sig en viss tillfredsställelse.
Man njuter av att ha gjort något, man har tagit ut sig, man har slitit hårt.
Man känner sig nöjd över sin prestation.
Det är väl inget ferl med att vi vill göra vad vi kan?

Nej absolut inte.
Bara vi inte tror att det är något som Gud kräver av oss.
Med egna prestationer kan vi komma mycket långt i den här världens hierarki, men inte ens till första trappsteget av frälsningen eller av allt det Gud vill GE oss!
Även den som kämpat sig till en riktigt aktningsvärd position i den här världen kommer ibland till stunder av ensamhet och kanske eftertanke.
Ensam.
När allt har stillnat
Utan synliga bevis på sitt värde framför ögonen, utan underhållning som sysselsätter tankarna.
Öknens stillhet, nattens stillhet där det inre kommer fram, det som vi har tryckt ner inom oss.
Ofta är det så att vi vägrar att gå in i ensamhetens möte frivilligt, när vi har en massa yttre bekräftelser omkring oss.

Ibland krävs det att Gud låter den yttre bekräftelsen gå ifrån oss – det vi byggt upp av framgång och positioner och trygghet – för att vi komma till det mötet i vårt inre.
Mötet med Gud där vi ser att allt vi byggt är hö och halm.
Nu är det kanske så att vi alla har insett att vi är svaga.
Trötta.
Slitna och kanske lite uppgivna.
Vi har kämpat så länge utan att vi sett något resultat.
Bett så länge utan att vi tycker oss ha fått det bönesvar vårt hjärta längtar efter.
Det är inte alltid att vägen vi går känns spikrak,
Ibland är den så krokig att man tycker att man möter sig själv och andra gånger verkar det som att en storm dragit fram som kastat stora träd över vägen där vi ska fram.

Kanske lever du och jag just nu i en av de allra tuffaste tider som någonsin funnits sedan Gud skapade jorden.
Det händer mycket ont här i världen.
Olyckor och katastrofer drabbar människor
Ditt och mitt liv är många gånger som en berg- och dalbana.
Den som står på bergets topp och har lycka och framgång, han frestas till högmod. Den som befinner sig nere i den djupa dalen och drabbas av nöd och olycka, han frestas till missmod.

Igår satt jag tillsammans med en kvinna som gått igenom det mesta här i livet.
Hon föddes på Sri Lanka för nästan femtio år sedan.
Vid sjutton års ålder ”importerades” hon till Sverige som hustru till en man som nog inte skulle fått en hustru på annat sätt.
Han var trettio år äldre än henne.
Och hon mötte bara hugg och slag under det 20 åriga äktenskapet.
Födde två barn varav ett är gravt handikappat, troligtvis på grund av mannens misshandel under graviditeten.
För drygt tio år sedan mötte denna kvinna Jesus till frälsning.
En tid därefter blev hennes make och plågoande svårt sjuk i cancer,
Hon vårdade honom i 14 månader i hemmet.
Ända till den dag då hans kropp gav upp.
Strax innan mannen dog fick hon bönesvar och han tog emot Jesus.
Bara helt kort efter hans död fick hon veta att hon själv drabbats av cancer.
Efter många behandlingar och två operationer och kontroller under fem år friskförklarades hon.
Jag har nästan aldrig mött en människa som utstrålat Kristus så som hon.
Nu kom hon och ville bli frivilligarbetare
Lätta människors ensamhetsnöd.


Innan hon gick fick jag en papper av henne vars innehåll jag delar här med er.

PM från Gud stod det överst på papperet.

Du behöver göra en delförändringar i ditt liv. Förändringar som bör kompletteras för att jag ska kunna uppfylla mina löften till dig och ge dig frid, glädje och lycka i ditt liv.
Här kommer tio punkter.

1. SLUTA OROA DIG
Har du glömt att jag är här för att bära dina bördor

2 SÄTT UPP DET PÅ LISTAN
Inte då din att-göra-lista utan på min.
Ge mig listan i bön
Sanningen är att jag redan har hand om en massa saker i ditt liv som du inte ens har märkt

3. LITA PÅ MIG
När du gott och väl lämnat över dina bördor och frågetecken till mig.
Sluta med att hela tiden dra tillbaka dem
Lita på att jag tar hand om dem.

4. LÄMNA DET DÄR
Vakna nu inte upp en morgon och tänk: Jag mår så fint att jag kan ta hand om mitt liv själv.
Vet du varför du mår så bra?
Därför att jag lyft av dina bördor.

5.TALA TILL MIG
Jag vill att du ska glömma allt det där som gjorde dig trött och sliten och allt det du oroas över.
Kom ihåg att jag har kontrollen.
Tala med mig ofta.
Jag längtar efter att höra din röst och du mår bra av att höra min.

6. HA TRO
Jag ser saker från en helt annan utsiktsplats än den du har. Lita på att jag vet vad jag gör.
Dag för dag ger jag dig just så mycket kraft som du behöver den dagen.

7. DELA MED DIG
Dela med dig av ditt överflöd till den som inget har.
Dela med dig av din glädje, av dina tårar.
Och dela din tro med dem som inte har hittat sin

8. HA TÅLAMOD
Min timing är alltid perfekt,
Bara för att jag skapade Universum på sex dagar tror alla att allt ska gå fort.
Jag kan klara att förvandla dig på en sekund- men du klarar det inte för du är en människa som behöver ta ett steg i taget.

9. VAR VÄNLIG
Var vänlig mot alla du möter.
Kom ihåg att jag älskar dem lika mycket som jag älskar dig.

10. ÄLSKA DIG SJÄLV
Sist men inte minst – älska dig själv.
Jag har skapat dig underbar!
Väl värd att älska.

Gud välsigne dig!

Gud är unik

Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte därför att den aldrig har lärt känna honom.
Första Johannes brevet 3:1

Överlåtelse bör vara vår grundattityd inför Gud.
Vi behöver känna igen oss i det lilla barnet, som helt litar på sin mor och far och överlåter sig till dem.
Vi låter oss helt enkelt älskas av Gud.
Vi behöver ha en grundmurad tilltro till att Han vill vårt bästa.
Sätta allt vårt hopp den levande Guden.
Lita mer på Honom än på oss själva eller någon annan.
Vi är beroende av Honom för hela vår existens.
I liv och död tillhör vi Honom.
Det kan ta tid att bygga upp denna överlåtelse.
Vi människor är ofta sårade.
Vi har förlorat tilltron till varandra och i värsta fall också till Gud.
En inre misstro hindrar oss.
Vi vågar inte riktigt lita på att vi är älskade för vår egen skull.
Ett gnagande missnöje gör livet tungt för oss..
En vag misströstan gör oss nedstämda.

Men den sanna överlåtelsen växer just fram i motvind.
Aldrig kan vi lära känna den äkta kärlekens överlåtelse som när den sätts i fråga.
Tro, hopp och kärlek hör oupplösligt samman och bildar en enda grundattityd, som förbinder oss oupplösligt med Gud, men också med vår nästa.
Jesus skiljer inte på kärleken till Gud och nästan.
De hör ihop.

Vi ska ha samma grundattityd till både Gud och människor.
Vi talar ofta mer om tron och kärleken än om hoppet.
Hoppet blir ofta bortglömt.

Vi är ju här för att vi har satt vårt hopp till den levande Guden.
Vi hoppas inte bara på ett bra jobb, karriär, framgång eller vad det nu kan vara på det mänskliga planet som vi drömmer om.
Vi hoppas på Gud.
Vi längtar efter Honom.

Vi tror att Han är den Ende som kan fylla vårt hjärtas djupaste och största behov.
Utan Honom blir allt tomt och ödsligt.
Livet förlorar sin djupaste mening.
Det blir bara ett meningslöst sökande efter nya och häftiga upplevelser, tidsfördriv och kickar.
Tänker vi efter är det så många lever idag.
Hela veckan hoppas man på ett häftigt festande under helgen, nya brudar, nya killar.
Men man blir aldrig nöjd,
Något är tomt och ihåligt inom en.
Man försöker fylla tomheten med allt häftigare saker, prylar, sexuella erövringar.

Trons hopp är det enda som kan rädda dem som riskerar att drunkna i denna hetsjakt på det ständigt mer häftiga.
Hoppet inriktar oss direkt på Gud .
Vi får ett helt annat förhållningssätt till det jordiska.
Det betyder inte att denna värld blir betydelselös.
Tvärtom.
Vi känner igen spåren av vår älskade Herre runt omkring oss, i varandra, i det som händer.

Vi vill locka fram Hans närvaro mer och mer.

Vi vill känna igen Hans fördolda närvaro i varje människa vi möter, även i den som inte känner Honom, men innerst inne längtar efter Honom.
Hoppet blir en drivkraft för att engagera oss i världen och förmedla Jesus och Hans budskap till dem vi möter.

Man skulle kunna säga att vi har att välja på rädsla eller hopp.
Och då säger det ju sig självt vad vi väljer.

Vår bild av Gud är avgörande för hur vi ger respons till Honom.
Vi behöver få en glimt av Hans storhet och vilka egenskaper som finns hos Honom, för att våra liv och vår lovsång ska kunna gensvara.

Och sanningen är den att vi aldrig till fullo kan komma att förstå Gud så länge vi är på jorden.
Vi vill så gärna kunna greppa Honom och ha kontroll över vem Han är.

Vi vill känna en trygghet i att : så här är Gud, men då degraderar vi Gud, då blir Han inte längre Gud.
Då blir Han anvisad en plats där ”vi kan få användning för Honom, eller åtminstone veta var Han finns, när vi behöver Honom.”

Vem Gud är i sig själv kan vi kanske inte finna svar på, men vad Gud har uppenbarat om sig själv kan vi i ödmjukhet försöka förstå.
Vem är Han då – vad säger Bibeln?

Jag ska avslutningsvis göra några påståenden med ett bibelord till varje.
Slå gärna upp och läs.

Gud är INTE människa. Vi är inte på något sätt jämställda med honom.
4 Mosebok 23:19

Gud ÄR GUD. Gud är UNIK. Vi brukar säga att vi alla är unika men i förhållande till Gud så är det bara han som är UNIK.

Gud är EN, det finns inga andra gudar. Allt annat som människan kallar gud är avgudar.
Jesaja 44:6

Gud är EN men ändå treenig, Fader, Son och helig Ande - det går emot all mänsklig logik- men det är ändå det som är sanningen.
Johannes evangelium10:30
Vi kan försöka greppa det i liknelser som att rinnande vatten, is och ånga alla är H2o, men treenigheten är ett mysterium vi inte till fullo kan förstå.


Gud är – JAG ÄR.
2 Mosebok 3:14

Gud har inget ursprung, Gud existerar i sig själv.
Johannes evangelium 5:26

Endast det skapade har ett ursprung, Gud är inte skapad. Gud ÄR. Gud är den som var och som är och som kommer.
Uppenbarelseboken 4:8

Gud har alltid funnits och kommer alltid att finnas. ”Gud är oberoende av materia och rum. Han påverkas inte av tid och rörelse och är enbart beroende av sig själv.”
Jesaja 48:11


Gud är inte i behov av någonting.
Job 41:2”
Att vi överhuvudtaget finns till beror helt och hållet på att Gud så har beslutat.”
Människans storhet ligger i att vi blev skapade till Guds avbild, i oss själva är vi ingenting.
Jesaja 40:6-7
”Gud finns till för sig själv och människan lever till Guds ära.” ”Den Gud som inte behöver någon till sin hjälp har han suveränt nedlåtit sig att verka i och genom sina barn som är honom lydiga. Detta är den välsignade nyheten.”

Gud är allvetande.
Jesaja 40:13-14

Han vet allt, han har full koll på allt. Vi kan tryggt förtrösta på Honom eftersom Han inte är som vi.
Hos Honom finns inget svek, hos Honom finns inget kanske.
4 Mosebok 23:19

Vi kan ingenting dölja för Honom, Han känner oss utan och innan.
Psalm 139 och Psalm 90:8

Det finns ännu flera pusselbitar i Ordet som jag kunde ha använt här- men tiden är för begränsad och jag tror vi kommer ganska långt med den bild som det ovanstående ger.

Att ha en Gud som inte förändras ger oss hopp.
I en värld där allt förändras med en rasande fart så har vi en Gud som inte gör det. Gud står fast, Han kan inte förändras.
Att ha en Gud som är oändlig ger oss perspektiv på tillvaron.
Jordens resurser är ändliga, människans förmåga är ändlig men i Gud har vi alltid och och kommer alltid ha allt, för Hans resurser tar aldrig slut.
Gud finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

Vårt liv - en lovsång

Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det
1 Timotheosbrevet 6:6-8


Jag tror att det kan finnas en risk med att jag enbart tackar, när Gud gör något som jag kan se och ta på.
Som att jag känner tacksamhet när jag får bönesvar, eller på något annat tydligt sätt erfar Guds verk.
Tacksamheten hänger mer samman med mina egna känslor, vilket naturligtvis är något gott och bra.
Men vårt lov till Gud får inte enbart stanna vid tacksamheten som en känsla, utan måste få utvecklas till lovprisning.

Även om vårt liv innehåller dagar då Gud ger oss i överflöd så kommer det även dagar då Gud känns avlägsen.

Det blir som Uno Svenningsson skriver i en sång som sjungs av Carola:

”Det kommer dagar då nästan allt är svårt att förstå
och man tvingas in på vägar där det kan kännas alltför tungt att gå
men även den mörkaste av dagar ska jag söka efter ljus här ändå.”.

Lovprisningen är oberoende av mina känslor.
Lovprisningen är inte så mycket en aktiv bön, som ett sätt att leva.

”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton skall en hyllning till dig bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.”, sjunger vi i en sång.

Oavsett om vi är glada eller ledsna, oavsett om vi känner medgång eller motgång i livet är Gud den Han är.
Han sviker aldrig oss, och det är det som skall generera vår lovsång.
Någon har sagt: ”Lovprisningen är den böneform som mest direkt ger uttryck för insikten att Gud är Gud.
Han lovprisas för sin egen skull.
Han äras, inte på grund av vad Han gjort, utan därför att HAN ÄR.”
Genom att lovsången är nära förbunden med det faktum att Gud är, innebär det att den aldrig kan avta.
Gud ÄR – dag för dag i all evighet!
Oberoende av hur min dag ser ut idag så är Gud - Gud!

Vår relation till Gud bör vara en kärleksrelation inte helt olik våra mänskliga kärleksrelationer.
Lovprisningen blir då vår kärleksförklaring riktad till Gud.
Att lovprisa Gud är att säga, jag älskar Dig för att du är den Du är.
Jag älskar Dig inte för vad Du gör utan för vad Du är.
Precis som vi älskar våra barn och den vi lever med- bara för att de är de!

När vi utför det som vi är skapade för, hittar vi oss själva. Vi blir sanna människor, vilket innebär att vi kommer i ett rätt förhållande till Gud, till andra människor och övriga skapelsen.
I tillbedjan böjer vi oss i ödmjukhet inför Herren och ser på oss själva som tjänare. Vi vänder oss bort från allt vårt eget för att tjäna Gud, och vi sätter Hans vilja och ord främst.
Tillbedjan har även med innerlighet och närhet att göra.
Att söka Hans ansikte och öppna sig för Honom.

Det grekiska ordet för tillbedjan kan ha betydelsen ”komma emot någon för att kyssa”.
Just här möter vi det som gör människan till den storhet hon är.
Vi är skapade till att vara nära Gud, till intim gemenskap med Honom.
Bara där, i tillbedjan, kan Gud gjuta sin kärlek, sin Ande som en ström av levande vatten in i djupet av det som är du och det som är jag.

Med alla härskaran i himlarymderna lovsjunger vi inför Guds tron.
Vi sjunger inte för varandra, vare sig för att framhäva oss själva eller imponera med vackra röster, stämmor ellerandra begåvningar.
Tillbedjan sker inför Herren.
Om vi kunde frigöra oss mer från jantelagen och jämförelselustan som styr oss,
så skulle vi kanske bli frimodigare i tillbedjan.

Gud älskar att höra din röst, din stämma och Han längtar efter att du sträcker dina armar mot honom.
Som vår himmelske Far älskar Han oss gränslöst och utifrån vår relation som barn till Honom jublar vi eller dansar, klagar eller gråter vi inför Honom.

Tillbedjan är inte en uppgift bara för de som har lyckats och är utan bekymmer.
Tillbedjan är en hållning i livets alla situationer.
Det finns en befriande kraft i tillbedjan inför Herren.
När jag tillber lyfter jag blicken från mig själv och min egen situation och ser på Gud.

Jag ser Hans möjligheter, storhet och makt och det är den väsentliga skillnaden!

Handen som har lyfts till att prisa Herren är en utsträckt hjälpande hand för min nästa.

Tillbedjan är inte bara musik, ord och kroppsrörelser av skiftande slag utan hela mitt liv, allt vad jag är och har, är till för att ära Gud.

Att ge Gud ära innebär att hela mitt liv blir en lovsång.

I första hand handlar det om att i kärlek lyda Jesus ord.

Att älska Herren över allt och min nästa som mig själv.

Att ta hand om medmänniskor, bemöda sig om de svaga och vårda skapelsen är lika viktiga delar av tillbedjan som gudstjänsten.

Genom vårt sätt att leva visar vi på Guds kärlek.

Lovsång och bön är inte en motsats till handling utan en annan sida av samma liv.
Livet där handling och bön har blivit ett.

Kanske är det inte så konstigt att där Guds Ande har förnyat tillbedjan och hängivenheten har alltid ett socialt engagemang och mission blivit frukten.

Gud välsigne dig och din nya arbetsvecka

Abraham tackade för gåvan innan han fick den

Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den. Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat. Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig. Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull. Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda. Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.
Romarbrevet 4:20-25 (ur Levande Bibeln)

Han tackade Gud för gåvan redan innan han fått den!
Jag tror att det är svårt att hitta ett bättre uttryck för vad tro och tillit till Gud och Hans löften är.
Gud befallde Abraham: Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig! 1 Mosebok 12.1,4.
Det var ingen begäran eller önskan, som Abraham skulle fundera på.
Det var en befallning.
Abraham hade inget val.
Hans situation var i det lik vår.

Gud sänder sitt Ord till vem Han vill och när Han vill.
Eftersom vi alla är andligen döda i överträdelser och synder till följd av syndafallet, kan Han inte fråga oss till råds, om vi skulle vilja bli uppväckta ur vårt döda tillstånd.

Gud befaller döda ting att leva, och Han ser själv till att Hans befallningar blir uppfyllda.
Jesus sade också till sina tolv lärjungar angående deras lärjungaskap: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er.
Det är inte vi som i vårt döda tillstånd har sökt Gud, funnit Honom och valt att bli Hans lärjungar.
Det är i stället uteslutande Hans nåd och barmhärtighet, att Han har låtit sitt livgivande Ord komma till oss och därmed väckt upp oss till tro på Honom.

Här blir nåden helt synlig!

Om bi bara inser detta då inser vi att vi inte har ett uns av egna kvalifikationer att vila på.
Vi utvalde inte ens Gud.
Han utvalde oss!

Vad hade då Abraham att lita på, när han skulle ge sig iväg genom öknarna till ett land som han inte viste något om?

- Jo han hade detsamma som vi, nämligen just Guds ord, som är Herren Jesus Kristus.
Det ordet är så kraftigt, att det ensamt både föder tron och uppehåller den.
Tron behöver inget annat, och det finns heller inget annat som duger åt tron att förlita sig på.
Det ordet både ger tro och uppehåller den.


På sjuttitalet lär det ha förekommit braskande rubriker i stil med: ”Svenska kyrkan har avvisat helvetet!”
(Jag minns det inte- läste det troligtvis inte eftersom Guds tid i mitt liv inte ännu kommit då.)
Men jag har hört många tala om det.

Vad hjälper det om en politiker skulle gå ut och säga: "bilolyckor existerar inte".
Det påverkar ju inte bilolyckorna, de inträffar ju, vare sig vi tror det eller ej.
Snarare kunde det väl få den effekten, att folk som trodde på politikern struntade i bilbälte, trafikvett osv. så att ännu fler olyckor händer.

Det hjälper ju inte människor att sluta tala om att helvetet är en verklighet.
Ska vi hjälpa människor med rädslan för helvetet, kan vi inte förneka,. nej, istället måste vi börja berätta om Jesus Kristus,
Han som genom sin lydnad, sitt lidande och sin död, frälst oss ifrån straffet och skulden och gett oss rättfärdighet, förlåtelse och försoning, som en fri gåva att ta emot i tro.
Så stort. Så ofattbart stort.

Jag möter nu och då människor som säger när jag talar om min kristna tro – ”men helvetet tror du väl ändå inte på.”
Nej jag vill inte tro på helvetet för en enda människa.
Men eftersom jag vet att det är en realitet vore det vansinne att påstå att det inte finns.
Allting i denna värld har en motsats.
Sydpolen och Nordpolen.
Kärleken och hatet.

Och jag tror vår värld är en avbild av hela Guds värld.
Himlen har sin motpol i det vi kallar helvetet.
Men det är inte därför att Gud är hämndgirig och elak.
Det är för att Han givit oss den fullständigt fria viljan.
Hur ska den som helt väljer bort Gud här trivas i Hans sällskap i evigheten?


Borde inte Abraham ha känt fruktan och rädsla när Gud kallade honom att lämna sin trygga tillvaro hemma i Ur.
Kände han inte en extrem vånda när Gud bad honom offra sin förstfödde son som ett altaroffer.

Alldeles säkert gjorde han det!

Men hans tro på Guds kärlek, omsorg och löften var starkare än hans fruktan.
Och det höll – hans tro segrade.

På samma sätt fungerar tron idag.
Tänk dig ditt inre rum där Gud lagt ner trons frö.
Där hittar du ursprunget, grunden, basen för dina segrar.
Där pågår en ständig kamp mellan tron och tilliten å ena sidan och oro, fruktan och rädsla å andra sidan.
Den tro du har är inte skapad av dig själv utan en Guds gåva, nedlagd i moderlivet, där Guds tanke är att tron ska bli en tillgång för dig i ditt liv.
Oavsett vad du möter, även om det ser ut som oöverstigliga berg eller svartaste havsdjup, kan du, genom denna din tro, övervinna alla besvärligheter.
Det kan kosta på men du kommer att segra och varje seger blir till näring för din växande tro.

Oro och fruktan är däremot destruktiva krafter som förmörkar ditt inre rum och hindrar dig att se trons segrar.
Rädslan argumenterar mot tron genom att upplysa dig om alla tidigare misslyckanden och vill därmed ge sken av en hopplös framtid.
I motsats till rädslan som bara ser inåt och runt omkring talar tron om att se uppåt, på Honom som har all makt i himmel och på jord.

Jag måste säga att jag inte på något sätt har upptäckt att Abraham led nederlag på grund av oro och fruktan.
Även om han säkeert drabbades av oro och kanske även rädsla ibland
Han levde i tron.
Till och med då Gud begärde att Han skulle offra Isak – löftessonen.
Han BORDE ha undrat om Gud blivit schizofren – men nej – han vandrar upp emot offerberget i tro.

Kom ihåg: Det är viktigare att planera för morgondagens segrar än att leva i gårdagens misslyckanden.
För du och jag – vi misslyckas ibland ….eller egentligen vet jag ju inte om du gör det – men jag gör det definitivt.
Då gäller det att inte ligga kvar i eländet utan resa sig upp och fatta tron i ena handen och tilliten i den andra och vandra mot de segrar framtiden ska ge.

Guds rikaste välsignelse över dig!


Gör såsom Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp!
Medan du stjärnorna räknar,
växer din tro, ditt hopp.

Korsets väg är din och min

Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära.
1 Petrus brev 1:3

Allt vi behöver har vi i Jesus.
I Honom finns precis allt !
Syndernas förlåtelse, helande, välsignelse, befrielse, upprättelse ja själva livet.
Både det fysiska och det andliga.

Om Gud inte vill så drar du och jag inte ens vårt nästa andetag.
Vad vi behöver få upp ögonen för är vad vi har fått i Jesus.
Jesus är Gud.

När han föddes så var Han 100% Gud men också 100% människa.
Han levde precis som vi och var frestad precis som vi.
Men under sin levnad använde Han sig aldrig av sin gudomlighettrots att Han var Gud i alla fall och Han är det fortfarande till 100%.

Sann Gud och sann människa - ord som vi har lite svårt att förstå ibland.
Men om vi säger verklig Gud och verklig människa eller 100% av varje kanske begreppet blir lite klarare för oss.

Det finns inget du och jag kan göra för att komma till himmelen.
Vi kan inte med hjälp av goda gärningar och arbete förtjäna en frälsning.
På medeltiden då det inte alltid var så vanligt med Bibelläsning, trodde man att Gud och människa samarbetade för att människan skulle kunna bli frälst.
Det är klart- Gud kan inte frälsa dig utan att du vill det…. men det är Han som gör jobbet!

Det här betyder att vi kan slappna av.
Gud är den som gör jobbet.
Det enda som krävs av mig är att jag tror på Jesu korsdöd och uppståndelse.
Det är det priset som behövs för att jag skall kunna bli frälst.
Och sedan talar jag ut en bekännelse av detta och min del i avtalet är klart.
Med min bekännelse skriver jag under det frihetsbrev som Jesus skrev ut i mitt namn på Golgata!

Frälst är det grekiska ordet "sozo" och betyder helande till ande, själ och kropp.
Gud är intresserad av hur du mår, vem du är, vart du är på väg, vem du skall gifta dig med, utbilda dig till, jobba med osv.
Faktiskt är Han intresserad av varje detalj i Dityt liv.
Han som har räknat varenda hårstrå på ditt huvud!

Så frälsning är helande.
Därför är helande till ande, själ och kropp en integrerad del i det kristna budskapet.
Det är inte alltid det flödar så starkt som vi önskar, men om vi tar bort undervisningen om det hela evangeliet, stympar vi kristendomen.

Det som blir kvar kan tillfredställa ditt intellekt men aldrig din ande.
Och framförallt kan det aldrig tillfredställa din andliga hunger.
Därför är det oerhört viktigt att vi vet vem Jesus är och vad Han kan göra.

En icke kristen arbetskamrat sa till mig häromdagen: ”Ja jag tycker förstås att Jesus var historiens godaste människa.
Ingen tvekan om det”

Om vi instämmer i min arbetskamrats ord utan tillägg – då gör vi Jesus till en filosof – en läromästare vars läror vi kan ta till oss och leva efter helt oavsett om Han själv verkligen funnits eller inte.

Men det är INTE den Jesustro vi möter hos de första lärjungarna – de ansträngde sig så gott de kunde för att lägga in trovärdigehtsmarkörer i texterna för att visa att detta verkligen var på riktigt – de trodde nämligen inte bara på Jesus som läromästare utan som Frälsare!

Och där någonstans är korsbudskapet så fantastiskt viktigt idag – för i döden på korset möter vi inte en martyr som avrättas för sina obekväma politiska åsikter – Jesus är inte en i raden av unga radikaler som varit med och format världen med tankar om fred och människors lika värde och rättigheter.
På korset möter vi en frälsare som frivilligt ger sitt liv för att rädda och frälsa var och en – varje enskild människa – dig och mig.

För, om Jesus bara blir vår läromästare – om vi tar Jesusorden som “smarta”, tycker att det Han sa var bra – då händer det som inte får hända i Kristen tro – Du har kontrollen!
För filosofiska sanningar kan man väga fram och tillbaka, argumentera för och emot, ta till sig eller kasta ifrån sig – det är hela tiden Du som avgör.

Men så fungerar inte Kristen tro – här handlar det om tjänandets väg – att ge upp sig själv och sina strävanden för att leva helt för Gud, i Hans vilja, efter Hans lag, tjänande Honom och sin nästa.

Korset är tjänandets väg, hela Jesus liv var en tjänares liv – inte en konungs liv.
Tros att Han var och är den största konung som någonsin funnits och som någonsin kommer att finnas!

Men du och jag ibland svårt att gå tjänarens väg.
Det tar emot.
Det är självförnekelsens och ödmjukhetens väg.
Och den stigen är verkligen inte söndertrampad.
Allt gjorde Han för dig och mig!
Han kräver inget annat i gengäld än att vi går samma väg för andra.

Vi har så lätt att fastna i en tro – en kristendom som blivit en lära istället för blod svett och tårar… tror du verkligen att Jesus gick dödens väg – blod svett och tårar – för att du och jag ska sitta 2000 år senare och diskutera om tiondet är en princip eller en rekommendation – eller hur många skjortor man har rätt att äga om man är kristen?
Du vet – Jesus sa att den som har 2 skjortor ska ge den ena till den som ingen har… och så börjar vi fundera:
=> Betyder det 50% eller “allt utom en” eller att “inte äga mer än man behöver”?
Deltar vi i såna tankar behandlar vi Jesus som en lära – inte som en frälsare – för så länge vi kan diskutera tron istället för att leva ut den så är vi i kontroll – våra högskolebelästa hjärnor kan vrida och vända på argument in i evigheten utan att komma fram till en rak sanning – men hela tiden ändå inbilla sig att vi skulle vilja göra Hans vilja om vi bara var helt säkra på att vi förstod den…

Hmmm… är vi inte lite märkliga?
Tro är inte lära - tro är levande liv och ibland förtvivlan.
Men det är liv.
En organism och inte en organisation!

Korset är dårskapens väg – din briljanta hjärna kommer du ha massor av nytta av både i och utanför kyrkan – men inte när det gäller Korsets väg – här handlar det bara om en enda sak – att ge upp sig själv och följa Honom!

Gud välsigne oss alla att bli efterföljare!

Detta är den fasta jag vill ha....

Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.
Då skall Herren svara när du åkallar honom och när du ropar skall han säga: Se, här är jag.
Och Herren skall leda dig, han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter."Jesaja 58:6-11

Det här är en ganska handfast handlingsplan vi får av Gud
Vi som så lätt tänker att detta att tjäna Gud är något högst andligt, snudd på överjordiskt.
Det uppdrag Gud har gett oss är att vi skall förkunna evangeliet för hela skapelsen, vi skall vittna om Jesus och föra människor till frälsning överallt i världen.
Vår primära uppgift här på jorden är att rädda människor från en evig förtappelse, och det kan vi bara göra genom att ge människor evangelium

Att hjälpa den som är i nöd- det är ett handfast evanglium.
Att räcka ut sin hand och dela sitt bröd,.
Sannerligen säger jag er.
Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder,
det har ni gjort mot mig.
Matteus evangelium 25:40

Man skulle kunna säga att Jesus här stryker under det budskap som Jesaja kom med.
Det vi gör mot någon som är i nöd – någon av Hans minsta- det gör vi mot Jesus!

På samma sätt som Gud överflödar i kärlek till oss - vill Han att vi ska överflöda i kärlek.
Den som aldrig hört ett ord om Gud förstår kanske inte evangelium om han eller hon inte har sina basala behov av mat och kläder och tak över huvudet tillgodosedda.

Jag tycker att William Both , Frälsningsarmens grundare,sammanfattade det bra när han sa: ”Försök inte frälsa en människa som fryser om fötterna, ge honom skor först”

Men….ska inte vi som kristna sitta i bön med knäppta händer och sluten blick?

Vi ska göra det också – förstås.
Om det nu är med händerna knäppta vi ber bäst.
Eller om vi går runt på golvet, ligger på knä eller hur vi tycker det känns bäst.
Om vi inte ser till att vi får har vi inget att ge ut.
Materiella rikedomar kanske som är nog så viktiga för den som inget har.

Gud vill låna dina och mina händer till att bära någons oroliga barn, hjälpa en gammal dam över gatan, eller följa med henne och handla och bära hennes kassar.

Han vill låna våra armar till att krama om den som är ledsen.

Våra pengar är inte våra om vi har lagt allt i Hans händer.
Vårt hus är inte vårt…..
Det är Hans- men vi förvaltar det.

Kanske är det svårt för dig att hinna ut och bre mackor till hemlösa.
Men du kan ändå delta genom att skänka pengar som förvandlas till mackor.
Och be för dem som går ut och för de som de får mätta inte att förglömma.
Det är faktiskt det viktigaste av allt.

Det är otroliga löften förknippade med denna gudstjänst.


Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.

Ljus som morgonrodnaden- det är nog det mest efterlängtade och vackraste ljus vi känner till.
Du utlovas helande med hast!
Din rättfärdighet ska gå framför dig.
och i Dina spår kommer det att växa av Herrens härlighet!


Då skall Herren svara när du åkallar honom och när du ropar skall han säga: Se, här är jag.

Bönesvar lovar Gud den som både ger och ber.


Och Herren skall leda dig, han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp

Ledd av Herrens egen hand oavsett hur torrt och bedrövligt det är där du ska fram.
Din styrka växer till.


Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter."

En vattenrik trädgård – kan du se bilden- hur det doftar och blomstrar – hur träden dignar av frukt
Ser du det klara vattnet som kastar sig utför klippsprånget i flödande kaskader.

Hela tiden- hela ditt liv- vattnet tar inte slut- trädgården vissnar inte.

Gud välsigne dig!

Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
1 Korinthierbrevet 5:7

Så länge det finns tid, skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder.
Galaterbrevet 6:7-10.

Jag berör ett tema som jag ständigt tycks återkomma till.
Nämligen temat om behovet av att ständigt nalkas Gud.
Detta gör jag dels, därför att jag med åren blivit alltmer medveten om, hur mycket bråte det fortfarande finns i min egen själ, men också hur mycken frälsning det finns i beredskap.
Om hur allt handlar om att hålla fokus, om att gå den smala vägen - den väg som bär hem!

Vi lever alltså genom tron på Jesus Kristus, och vår tro grundar sig på det vi hoppas - den grundar sig på det osynliga.
Med en övertygelse och tro i våra hjärtan att det bara är så och att därför -när vi nalkas Gud vet vi att Han vill ge oss det vi ber om efter Hans vilja.

I den tid vi lever är karriär och framgång genom ett gott arbete som ger status, pengar och materiell fördelar viktigt.

Men jag tror Gud vill att vi lägger detta åt sidan och ägnar oss åt andra och då vill Han ge oss allt det Han har lovat.
Du och jag kan inte satsa för mycket in i Guds rike snarare för lite.
Vår egna självupptagenhet (så som vår tidsålders anda besmittar oss alla med) gör att vi drar oss undan ,
Jag tror att det inte finns någonting som är viktigare i dag än just detta: att nalkas Gud.
På det djupt personliga planet.

Inte du och du och ni, utan jag själv.
Att gråta över mitt stora avstånd till Gud, över mitt högmod, att i ödmjukhet och med envishet nalkas Gud dag för dag, timme för timme.
Då kommer vi tillbaka på spåret, vi återfår fokus, vi nalkas Gud.
Och vi gör det tillsammans men också enskilt.

Ju mer vi lär känna av Gud och ju mer det får landa i tanke och hjärta vem Han är - desto mer kan vi ge respons tillbaka till Honom.
I Hans närhet föds lovsången.
Hela mitt jag – allt vad jag är och allt vad jag har – vill jag ge tillbaka till Honom som har skapat mig!
Utan tro kan INGEN nalkas Gud.
Med tron är ingenting omöjligt.

Tro är aldrig en prestation,och inte ett försök att lyfta sig själv i håret - utan en trygg förvissning om det Gud säger också blir så.
Tro är att veta skulle man kunna säga.
Världens sätt att "tro" handlar om en svag förhoppning, "jag tror att det blir fint väder" till exempel innebär i praktiken att man hoppas, att det ska ske vad man önskar.
Tro , hjärtats verkliga tro däremot säger att imorgon blir det fint väder, och så stämmer det.

Gud kan egentligen ingen människa dra sig undan.
Hur långt hon än går från Gud så är Han ändå henne nära, så nära som ingen annan människa kan vara henne.
Han ser och vet.
Han känner våra hjärtan och våra tankar.
Han ser den väg vi går.
Ingenting är obekant för Honom!

Det glada budskapet är, att Gud vill möta oss i hela verkligheten och inte bara i en liten del av den, inte bara under en rretreat eller under en bönestund, utan hela livet som rullar förbi är ett liv i Guds närvaro.
Detta skall vi hamra in i vårt inre.

Av all evighet har Han planerat att jag ska vara just den jag är.
Att du ska vara just den DU är.
Den tanken tror jag hjälper oss att komma Gud närmare.
Att jag är jag, beror på att Gud vill det, att Han har skapat mig så och att Han uppehåller mig stund för stund.
Då måste jag vara glad, att jag är den jag är.
Gud talar till oss genom det vi är.

Det beror på oss, om vi tar emot Guds närvaro.
Det beror på oss, om vi är mottagliga, om vi är som leran i händerna på den som låter oss formas.
Och vet du - vi kan öva upp vår mottaglighet.

Det finns så många sätt att bli kvar i Guds närvaro.
En mycket viktig insikt är att vara medveten om, att Gud är mer medveten om mig än jag är medveten om Honom.
Vi har nog alla någon gång upplevt, att det inte i första hand är jag som ber, utan det är Gud som talar till mig, ser på mig med ömhet och kärlek.
Det är Han som vänder sig till mig.
Jag är bara den mottagande, den som låter Honom strömma över mig.
Det är ungefär som att sitta i solen.
Det är solen som skiner på mig, och inte jag som skiner på solen.
På samma sätt är det, när vi ber och lever i Guds närvaro.
Det är inte jdu eller jag som framkallar solen.
Det är inte du eller jag som producerar värme, utan det är solen som belyser oss och hela tiden låter sitt ljus lysa över oss.

Det är bara i min verklighet, sådan den är, jag kan möta Gud.
Det är där Han kommer mig till mötes, inte i den idealiska miljön jag ofta drömmer om.
Med det menar jag inte, att man inte får sträva efter att göra sitt liv bättre eller ändra om det.
Men vi kan inte räkna med att nå fram till den drömda idealvärld, där vi svävar på molnen eller dansar fram.
Livet är verkligen inte alltid en dans på rosor.
Just där jag lever nu, mitt i mina problem - kan jag möta Gud.
Där kan jag låta solen lysa på mig mig, även om det finns moln mellan oss och solen.
Även om det är molnigt hela tiden, så lyser solen.
Guds närvaro lyser upp din och min tillvaro.
Det är viktigt att inte fly bort i drömmar och tänka, att om jag hade det si eller så, då vore det lätt.
Vi får bejaka Guds skapade verklighet och tro, att där vi är, möter vi Gud tvärs igenom svårigheterna på jobbet, magbesvären, restskatten och allt det andra vi ser som prövningar och hinder.
Mycket beror på vår intention.
Om vi vill möta Gud i allting, då kan vi också möta Honom.
Ingenting är kemiskt fritt från Hans närvaro.

Gud välsigne dig och mig att leva i solen – lika med i Guds närvaro!

Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.
För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.

Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
Filipperbrevet 3:7-14

Gud mäter inte gärningar som vi gör.
Gud kräver dem inte ens.
Frälsningen, syndaförlåtelsen, försoningen lägger Gud helt i sin egen hand.
Inte därför att vi förtjänar det.
Utan därför att Gud vill det.
Vill det för att Han älskar oss besinningslöst.
Inte kan man motstå en sån kärlek.

Vad är viktigast i ditt liv?
Vad är det sista du vill mista?
På vad bygger du din trygghet och i vad har du din glädje?
Om ditt eller mitt ärliga svar blir något annat än "Kristus och att Guds vilja må ske", så är det till oss Han säger: Lämna det!
Lämna det för något som är så otroligt mycket bättre.
Lämna det för att leva livet fullt ut med mig!

Jesu rike är osynligt, och i världens ögon obetydligt, men det är ett rike som består.
Dess rötter och grenar når genom tidens gräns och in i evigheten.
Hemligheten med Hans rike är att det börjar där alla andra riken slutar.
Allt som är starkt och härligt i denna värld är dömt att bli grus.
Det är inte bara skyskrapor som störtar samman.

Det mesta störtar - förr eller senare.
Allt det vi med möda bygger upp faller samman och alla måste vi lämna..
Med oss följer allt det vi tänkt och gjort.
En tid blir något kanske kvar, men nya vindar blåser bort vad vi byggde.
Snart är också vi bland de många som gräset minns liksom vinden som gick över det
Lämna det i våra liv som blivit viktigare än Gud, måste vi begrunda var och en.
Men säkert är att det för de flesta av oss handlar om en inre resa och om inre uppbrott.
Att inse livslögnen och bedrägeriet som ligger i att förtrösta på något annat än på Gud själv.

Det är genom att vi ständigt lyssnar till Honom, och låter Hans ord slå rot i oss, som förtroendet för Honom kan växa och bli stadigt, så att vi vågar lägga våra liv i Hans händer och ur Hans hand ta emot livet sådant det kommer.
Hur kan vi ens för ett ögonblick tänka oss att vi själva är bättre på att styra våra liv än vad Gud är?
Nu tror jag förstås inte att det är så vi tänker.
Men det är nu och då i varje fall så vi handlar.
Tänk att Gud älskar oss så mycket att Han ser oss som perfekta skapelser
Han har gett oss ett liv som vi får göra vad vi vill av.
Med det vill jag inte säga att Gud tycker att vi ska följa vår egen röst och vilja jämt.
Nej det handlar om ett val.
Om vi vill välja att bli den som Han tänkt och skapat oss till och följa Hans väg.

Jesus talar inte om att mäta tron,
Han talar inte om rätt teologi och så vidare.
Han talar bara om tillhörighet.

Jag är vinstocken, ni är grenarna
Johannes evangelium 15:5

Det är en bild som understryker att du och jag får vara med oavsett hur mycket vi tror.
Vi får vara med oavsett hur mycket vi förstår.
Vi får vara med av en enda anledning och det är att du är du och jag är jag och i Kristus Jesus är vi ett

När vi lämnar allt till Honom får vi också lämna över allt det som gått snett, allt det vi inte mäktade med, alla tillfällen där vi svek, svek Gud, svek andra och svek oss själva.
Bekännelsen och förlåtelsen är Guds sätt att beskära sina grenar.
Ni som är trädgårdskunniga vet ju att detta med att beskära är viktigt.
Jag har lärt mig att rosor måste beskäras för att inte bara växa iväg hej vilt och kanske blomma men inte ge de perfekta blommorna.
Fruktträd måste beskäras för att ge maximal frukt.
Vi som människor måste beskäras för att ge plats åt Jesus i våra liv.

Vi är ju alla så uppfyllda av oss själva.
Kanske så mycket att vi inkräktar på den mark inom oss som skulle vara Hans.

Vi tror att vi vet och kan- men vår kunskap väger lätt inför Hans vishet.

Vi lever ofta i tilltron till att vi klarar oss bra på egen hand.
Vi blir våra egna livsherrar, och lever i en falsk trygghet till oss själva.
Kanske är det så att vi just nu upplever att livet går på räls..
Det känns lätt att leva.
Svårigheter och mörker lyser med sin frånvaro.
Livshjulen rullar på och farten blir högre och högre.
Dessa stunder kan ge oss en falsk trygghet.
En tillit till det bräckliga bygge livet här och nu är.


När det bara är på klippan Kristus vi kan bygga på söker grund.
Om vi verkligen har insett detta då blir det inte svårt att lämna det andra.
Då förlorar det helt sin lockelse.

Ibland behöver vi stanna till och mer eller mindre tänka oss en vågskål.
I den ena lägger vi det vi kan åstadkomma för tid och evighet i egen kraft.
I den andra vad Gud kan åstadkomma.

Då blir det inte svårt att sen sjunga med i sången och göra den till en verklighet i våra liv.

Allt till Jesus vill jag lämna,
allt till honom nu jag bär.
Honom vill jag tro och älska,
i hans sällskap vandra här.
Kör:
Jag nu lämnar allt.
Ja, jag lämnar allt.
Allt till dig, min dyre Jesus.
Jag nu lämnar allt.
2.
Allt till dig jag överlämnar.
Gör mig, Herre, helt till din.
Värm mig med din helge Ande
Så jag vet att Du är min.

3.
Jesus, allt jag överlämnar,
giver helt mig själv åt dig.
Fyll mig med din kraft och kärlek,
nådens regn sänd över mig.


Gud välsigne dig idag!

ATT FÖRBLI I GUD

I Honom, genom Honom och till Honom är allting.
Honom tillhör äran i evigheter, amen.
Romarbrevet 11:36

Vi handlar inte om oss, vi finns inte här för vår skull.
Vi finns inte ens här för att vi vill det – vi finns här för Hans skull och för att Han vill det!!
Varje andetag vi tar fyller oss av Herrens härlighet.
Vi tillhör, vare sig vi vill det eller inte, Gud!

Även den som förnekar Honom, som viger sitt liv åt att bevisa att Han inte finns – tillhör Honom.
Snopet- eller hur?
Gud vill att vi ska älska och vända oss till Honom själva så att Han kan dela sitt innersta med oss.
Han vill nämligen inte dela det med vem som helst, bara dem Han vet kan bevara det.
Liksom vi bara delar vårt innersta med en person vi helt och hållet litar på, som vi vet förstår och inte missbrukar våra innersta hemligheter, så vill Han inte dela sina djupaste tankar med någon som sedan går därifrån och basunerar ut det och är okänslig.

Vi måste söka Honom och be Honom att göra oss trofasta så att vi kan förbli Hans vänner som Han delar allt med.
Då kommer vi att på alla sätt få ta del av djupen i Gud.
Kan vi verkligen förstå hur god Gud är utan att först smaka på Hans godhet?
Hans godhet är omöjlig att beskriva med bara ord, den är för omfattande och massiv. Guds godhet är inte bara en fin attityd hos Honom - Han är godhet, därför är den evig liksom Honom.
Jag tror det ända sättet att kunna greppa eller ens kunna föreställa sig den är genom att smaka på och erfara den.
Och är det inte så med Gud?
Är det verkligen möjligt att förstå vem Gud är och hur Gud är utan att först erfara Honom?


Människor kan försöka förklara för dig i all oändlighet vem Gud är och hur det är att vara tillsammans med Honom, och du kommer bara få en liten, liten glimt av hurdan Han är.
Det är inte förrän du själv får smaka som du kommer att se och förstå att Gud är god.
Det första vi behöver göra är att söka Gud och erfara Hans godhet, för i ljuset av Honom förändras allt annat.
Då får vi ett helt annat perspektiv och varför vi är de vi är och varför vi befinner oss där vi gör.
Att vara nära och förtrolig med Gud och lyssna till Honom när alla andra är för upptagna att lyssna på oss - att vara med oss.


Att vara någon som Gud kan vara så öppen med att Han inte vill göra något utan att först prata med dig om det.
Att ständigt erinra sig om att förbli hos Honom för att dela Hans hjärtas börda.
Det spelar ingen roll om det kallas för profet, för profet är bara vad man blir av att vara vän med Gud.
Så åter igen kommer vi in på detta med: var är en profet.
Som du säkert börjar inse är den första och den största orsaken till att en människa är profet att hon/han umgås med Gud.
Kom till mig alla som törstar!!" ropar Jesus högt. Vi kan ju inte bara komma till Honom, ta ett glas med levande vatten, och sen gå därifrån igen. Nej, som Paulus säger:

Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i Honom och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse"
Kolosserbrevet 2:6-

Leva i rotas och uppbyggas (i Honom...

Men Gud hurförblir jag i Dig?
Hur ska jag kunna stanna där när mina tankar och ofta till och med min vilja vänder sig bort?
Hur ska jag kunna rotas och uppbyggas i Dig?"

Herren svar kommer till mig: "Låt dig ständigt fyllas av mig".
Han öppnar Bibelordet och visar mig:

…...ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga Honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset."
Kolosserbrevet 1:9b-12
Gud välsigne dig!